Jag tycker mig se likheter mellan vår svenska "snällism" och det amerikanska "positiva tänkandet" som Barbara Ehrenreich menar är ett kollektivt och samhällsfarligt självbedrägeri. Åtminstone enligt min tolkning av videon nedan.
"Tvångsglädjekulturen", liksom "tvångssnällhetskulturen", är dessutom ett obehagligt alibi för att förtrycka och förtala oliktänkande.
I DN 1 säger Ehrenreich:
"Coacher, som är näringslivets bästa vänner, på grund av deras förmåga att få ett massavskedande att verka lika bubblande löftesrikt som en nyss öppnad flaska champagne."Precis som de svenska politikerna och journalisterna beskriver vår massimport av andra länders arbetslösa som en "tillgång" utan vilken vi inte kan klara oss.
I DN 2 säger hon om "tvångsglädjekulturen":
"– Det är ett system för social kontroll, som ser till att det inte uppstår några klagomål. I USA kan en ”dålig attityd” räcka som skäl för att bli av med jobbet. Och vad är en dålig attityd? Ja, att klaga på lönen. Eller att nämna ordet fackförening.
– Det är intressant att det fanns en liknande social kontroll i Sovjetunionen. Om man var negativ och pessimistisk i Sovjetunionen stämplades det som ”defaitism” och var kriminellt. Det är alltså inget exklusivt drag för just kapitalismen, utan handlar om hur man kontrollerar stora folkmängder, säger hon."
Vad är snällism? Helena von Schantz menar:
"Med risk för att reta upp en massa av mina nya landsmän vill jag hävda att det egentligen bara är oss själva vi är snälla mot. Vi polerar vår självbild genom snällismen. Vi ger uttryck för ett välvilligt nedlåtande genom snällismen."Just det! Vi tar på oss helgonglorian. Vi tävlar i godhet. För vår egen självbelåtenhets skull. Men godhet är väl bra? Javisst! Men inte om den tränger undan sunt förnuft, vaksamhet, kritiskt tänkande och omsorg om det egna folket och nationen. Den svenska invandringspolitiken är som att stoppa en skorpion innanför skjortan - rent vansinne!
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar