Innan förnuftet bannlystes

Innan förnuftet bannlystes, i Sverige och Europa, kunde Herbert Tingsten säga följande:

"I fråga om allmän avspänning i politik och offentligt liv över huvud har utan tvivel de skandinaviska staterna kommit längst. De allmänna orsakerna är uppenbara. En hög levnadsstandard kombineras med en nästan enastående homogenitet i fråga om nationalitet, språk och religion. Några etniska eller språkliga skiljelinjer, verkliga eller föreställda, finns inte. Därmed bortfaller konflikter eller problem, som i flertalet välfärdsdemokratier stör enhetligheten och i några medför betydande svårigheter..."

 (Läs mer!) Detta kunde man säga på 60-talet, utan att förlora jobbet! Idag skulle man väl sparkat honom och kallat honom rasist?
På denna video ser vi muslimer som demonstrerar med bl.a. dessa budskap: Halshugg de som säger att islam är våldsam, Gud välsigne Hitler och Frihet gå till helvetet! Musik till eländet är en svensk barnvisa. Kontrasten blir enorm. Det är politikerna i sjuklövern som bär ansvaret. Medskyldiga är journalisterna. Sverige är illa ute.

På 60-talet kunde man skämta om invandringen. Detta vore omöjligt idag: Ormet kruper!

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Tingsten: Mångkultur leder till konflikter och problem

Herbert Tingsten (1896-1973) skriver på sid 9 i boken "Från idéer till idyll Den lyckliga demokratien" (1966) följande:

"I fråga om allmän avspänning i politik och offentligt liv över huvud har utan tvivel de skandinaviska staterna kommit längst. De allmänna orsakerna är uppenbara. En hög levnadsstandard kombineras med en nästan enastående homogenitet i fråga om nationalitet, språk och religion. Några etniska eller språkliga skiljelinjer, verkliga eller föreställda, finns inte. Därmed bortfaller konflikter eller problem, som i flertalet välfärdsdemokratier stör enhetligheten och i några medför betydande svårigheter: jag erinrar om språkfrågan i Belgien med flamländska och franska som antagonister, om engelska, irländska och franska invandrare i Kanada, om spänningen mellan engelska och irländska grupper i Australien, om vita och maoris i Nya Zeeland, om svårigheterna med de nytillkomna färgade immigranterna i England, för att inte tala om rasfrågan eller rättare rasfrågorna i USA. Inte heller finns i Skandinavien religiösa divergenser av betydelse: den överväldigande majoriteten tillhör en statskyrka eller folkkyrka, samtidigt som likgiltigheten för dessa ting är mera allmänt utbredd än någon annanstans och både den ivriga tron och den ivriga förnekelsen är sällsynta. Även på denna punkt är förhållandet ett annat än i de flesta avspända demokratier. Nästan överallt utom i Skandinavien finns en stundom aktualiserad och politiskt verksam motsättning mellan protestanter eller kalvinister och katoliker, mellan en privilegierad kyrkas anhängare och motståndare."

Slutsatsen är förstås att mångkultur leder till konflikter och problem. Detta kunde man alltså säga i Sverige på 60-talet. Och han fick beröm - inte klander.
Per Ahlmark: "Bland svenska politiska verk är nog 'Från idéer till idyll' det mest centrala som getts ut på många år därför att den river tag i grundproblemen."
Tage Erlander: "Lysande som vanligt, naturligtvis, han är alltid lysande."
Idag skulle man ha kallat honom rasist, främlingsfientlig, rädd och bakåtsträvande, ja, ni vet. Det var bättre förr, mycket bättre.