Islam - Europas räddning?

Med häpnad och bestörtning läser jag Mohamed Omars intervju av bloggaren Oskorei. Menar han verkligen att islam och muslimer kan ses som Europas räddning från sin av liberalerna degenererade civilisation? Döm själva:

"Som högerradikal tillhör man en idétradition som har många beröringspunkter med islam både historiskt och i världsbilden. Traditionalister som Julius Evola och René Guénon var positiva till islam, detsamma gällde många av ledarna för de idag så demoniserade 1930-talsrörelserna.

Inte minst Mussolini är känd för sin positiva syn på både islam och iranier. I mer modern tid ser vi exempel på detta som italienaren Claudio Mutti, som både är en kunnig högerradikal och muslim. Detsamma gäller delar av den Nya Högern, liksom nationalisten Christian Bouchet.

Man kan även nämna den försiktiga relationen mellan den franske nationalisten Le Pen och den muslimske, kamerunsk-bretonske komikern Dieudonne, Martin Schwarz som menar att Europas folk bör anamma islam, och de eurasiska tänkarna som ser en allians mellan bland annat Europa och Iran som en motvikt mot det liberala USA.

Så även om det finns många islamofober och islamkritiker så är situationen inte entydig, inte i nuläget och definitivt inte om man går några decennier tillbaka i tiden. Flera av dessa historiska företrädare för den europeiska antiliberala traditionen, som Ernst Jünger, Carl Schmitt, Julius Evola, Oswald Spengler och Per Engdahl, torde dessutom vara av stort intresse för en framväxande generation europeiska muslimer, eftersom de befann sig i en liknande situation som dessa befinner sig i nu. Mitt i en degenererad civilisation som målmedvetet monterade ner allt som de lärt sig att tro på och värdesätta."

Ser han liberalismen som faran och islam som räddningen? Eller har jag missuppfattat allt?
Länk till intervjun.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Mohamed Omar, Oskorei
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Solidaritet med de sina

Bloggaren Oskorei intervjuas av Mohamed Omar och säger:

"Vad man här kan notera är den paradox det innebär att vissa islamofober angriper sidor hos islam som också förekom hos deras egna förfäder. Att de alltså försvarar det liberala system som i praktiken orsakar det svenska folkets förvandling till det Nietzsche kallade ”de sista människorna” och som Otto Weininger uttryckte ett sådant kyligt förakt för.

Liknande märkligheter kan man se när arga sverigedemokratiska debattörer angriper det de ser som ”klanism” hos exempelvis invandrade albaner, alltså att de är solidariska med de sina. När det är just avsaknaden av sådan solidaritet som är grunden till svenskarnas problematiska situation.

Man önskar här från sverigedemokratiskt och liberalt håll att göra de egna bristerna universella, snarare än att komma tillrätta med dem. Det talas exempelvis ofta illa om ”hederskultur”, men den diametrala motsatsen till hederskänslor är fadern som utan att bry sig accepterar att hans dotter får barn med en våldsam missbrukare.

Det senare är precis lika illa, men diskuteras överhuvudtaget inte som ett problem i media. Vilket får ses som en oroande illustration av individualismens totala dominans i dagens Europa. Därmed naturligtvis inte sagt att de extrema formerna av hederskultur skulle vara något positivt."

Solidaritet med de sina, det ser jag förstås som något positivt. Det är något vi svenskar skulle behöva mer av. Bland partierna återfinns det väl bara hos Sverigedemokraterna. Och för detta hånas de av de övriga partierna, vilka hyser mer solidaritet med invandrarna än sina egna landsmän. Det övriga snacket är en aning för komplicerat för mig.

Oskorei synes mig som en märklig herre. Han är en av Mohamed Omars favoritbloggare.

Länk till intervjun.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Mohamed Omar, Oskorei
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!