lördag 1 januari 2011

Hur tänker en invandringskritiker? Ett försök att förklara

Den som är kritisk mot invandringen kallas ofta "främlingsfientlig" och "islamofob". Detta är förstås helt missvisande. Jag ska försöka förklara varför.

Innan jag blev invandringskritiker var jag först sosse och därefter röstade jag på kristdemokraterna.
 
Jag har samma värderingar idag som jag hade då. Men idag står dessa partier inte längre för dessa värderingar. Att värna sitt eget land, sin egen befolkning, sin egen kultur. Att svenska skattemedel bör gå till svenska folkets behov. Att Sverige var svenskarnas land. Folkhemmet. Att värna arvet från tidigare generationer. Att ge ett bättre land i arv till våra efterkommande.


En gång var detta självklart i Sverige. Ja, så trodde jag i alla fall.

Nu är man paria i sitt eget land om man tycker så.

En förnuftig invandring från länder med kultur och värderingar som liknar våra egna är jag inte emot. Det jag är emot är massinvandringen från alltför främmande kulturer. I klartext handlar det om invandring av muslimer.
Att jag skiljer på muslimsk och ickemuslimsk invandring beror på att jag nu fått kunskap om islams "mörka" sida.

Alla som fått den kunskapen inser att islam är ett problem och en stor invandring av muslimer utgör ett hot mot allt vad vi i väst håller kärt.
De som kallar mig islamofob besitter uppenbarligen inte denna kunskap.

Jag skiljer på människor som tar seden dit de kommer och muslimer som vill förändra landet de kommit till. De förra välkomnar jag de senare inte.
Människor som saknar kunskap om islams "mörka" sida tror uppenbarligen att min kritik grundar sig på hat mot främlingar. I själva verket grundar den sig på kärlek. Kärlek till mitt land och mina landsmän och mina närmaste.


Min invandringskritik grundar sig på kunskap om islams "mörka" sida, inte på okunskap om dess "ljusa". Min s.k. islamofobi är en sund rädsla för fanatismen, vidskepelsen och föraktet för ickemuslimer, som är en ofrånkomlig del av islam. Denna sida som muslimer har Allahs tillåtelse att dölja för oss otrogna. Så länge muslimer är i minoritet, så hycklar de samarbetsvilja och tolerans. När de blivit i majoritet visar de islams rätta ansikte.

En anledning till att västerlänningar så lätt låter sig luras av muslimer kan vara att muslimer faktiskt är uppriktiga när de säger ord som fred, frihet och demokrati. Det är innebörden, som man lägger i dessa ord, som är rakt motsatta mot vad vi menar.

Islam är fred, säger man. Men freden man avser är den fred som uppkommit då hela världen blivit muslimsk. Och innan dess är det muslimens plikt att verka för islams spridande. Med eller utan våld. Alla behöver ju inte bli martyrer och bli självmordsbombare.
Självmord är förbjudet i islam säger man också. Men man tiger om att martyrdöden är det finaste sättet att dö i islam.
Demokrati för oss är fria val, utan inblandning av religion. För muslimer är den högsta formen av demokrati det som vi betecknar som islamisk diktatur.
De bedyrar, så övertygande, att de kämpar för samma ideal och värderingar som vi. Men innebörden i i idealen och värderingarna är helt andra. Det har många västerlänningar uppenbarligen problem med att förstå.

Att vända sig till en imam och fråga vad islam är, är lika dumt som att fråga Hitler vad nazismen är.
Har man en gång insett vad islams mörka sida är, kan man inte återgå till att sjunga den fria invandringens lov.


Jag har placerat min blogg i Norrköpingbloggkartan.se!

5 kommentarer:

  1. Islamofobi är en hälsosam "sjukdom" att "lida" av.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte direkt påstå att jag lider av min. Snarare njuter jag av den.

    SvaraRadera
  3. Instämmer! Är så otroligt less på att bli kallad för rasist. Känner en välgrundad rädsla för islam o vad som sker i vårt land.

    SvaraRadera
  4. Dom som väljer att bli behandlade för sina fobier brukar ju då tvingas att konfronteras med sina fobier, spindlar, ormar eller nåt annat. Först i mindre doser och sedan successivt i allt högre doser tills dom är helt botade. I så fall kan man se det som så att jag har medicinerat mig själv på egen hand. Jag har sett otaliga videor på huvudavsågningar, hand-amputationer, piskningar, steningar, hängningar, människor som bränns levande, flickor som blir könsstympade och plus otaliga foton på liknande fenomen över åren.
    Frågan jag nu ställer mig själv är när blir jag då botad? Måste jag öka dosen till att se sådana evenemang live också, först på avstånd och sedan på nära håll. Blir jag botad från min pislamofobi då eller sker det först när mitt eget huvud blir avsågat? Då måste jag i alla fall räknas som frisk eller hur?

    SvaraRadera
  5. Robin; jag tror att den är obotlig. Och du ska nog vara glad för det betyder att du har en hjärna att tänka med. Du följer inte strömmen som dom andra lämmlarna.

    SvaraRadera