Råkade lyssna i morse i P1 "Unga Radioteatern". Huvudpersonen, pojken, heter Kadir, han är muslim, det talas om "Mehmeds kött", "en god muslim på denna jord" och mat "utan fläsk" och hans pappa rabblar "Godmorgon... Allahu akbar". En svensk tycks finnas i pjäsen. Han heter "Mister Mupp" och är en usel trollkarl med en förlöjligad dialekt, som man skrattar åt. Vad är detta om inte en smygande indoktrinering av våra barn?
Denna indoktrinering förknippar jag med diktaturer.
Jag lyssnar, med stigande obehag, på ett annat avsnitt. Mitt intryck är tydligt: Personer med svenskklingande namn framställs som problematiska på olika sätt. De med utländska namn framställs som harmoniska och förnuftiga och rättroende muslimer. Indoktrineringen är faktiskt övertydlig.
I vårt Sverige idag talas det om att "bekämpa", inte bara rasism, utan även "oliktänkande"! Ett ord jag förknippar med diktaturer. Jag kan nästan inte tro på mina egna iakttagelser. Sverige är i sanning illa ute.
(Del 3 av denna serie, "Tänk om", visade sig vara skrämmande aktuell. Även min familj är drabbad. Barn som finner dataspelsvärlden mer stimulerande och belönande än den gråa vardagen som de vuxna kan erbjuda. Sällan eller aldrig får dessa barn beröm eller belöning av sina föräldrar. Det enda de tycks få i den verkliga världen är kritik och, ja just det, datorförbud. Är det då konstigt att de väljer datorn? Ja, vi vuxna behöver faktiskt tänka om. Istället för att diktatoriskt förbjuda datorn måste vi kanske skänka våra barn av vår tid och vår uppskattning, ge och få i ömsesidighet?)
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Jag lyssnade på det där inlägget och mådde fruktansvärt illa! Att de inte skäms. Men de har förstås inte ens vett till det.
SvaraRadera