"...ungefär hälften av alla barn i Sverige föds utanför äktenskapet. Det innebär även att barnets pappa inte har någon som helst vårdnad om barnet när det föds. I Sverige krävs nämligen att ett barn ska vara fött inom äktenskapet för att båda föräldrarna automatiskt ska få gemensam vårdnad om barnet. Och för att överhuvudtaget få rätt till föräldraledighet krävs att man har vårdnaden om barnet![...]
För att pappan överhuvudtaget ska räknas som förälder till barnet krävs att han erkänner sitt faderskap till barnet.[...]
För att han ska få gemensam vårdad och därmed få tillgång till den eftertraktade föräldraledigheten krävs dock att mamman godkänner och skriver under en ansökan till Socialtjänsten om att att pappan ska få gemensam vårdnad om barnet.[...]
För vill man verkligen ha ett jämställt samhälle så är det inte i första hand en kvotering av föräldraledigheten som man bör fokusera på, utan istället att både män och kvinnor ska ha automatisk gemensam vårdnad om de barn de sätter till världen, oavsett om det sker inom äktenskapet eller ej!"
Även några kommentarer är anmärkningsvärda:
"Ja 100% rätt, o den som motsätter sig bör mycket noggrant granskas."
"...konstigt att det ska behövas att en pappa godkänns. Återigen utgår lagarna inte från barnens bästa utan från att en vuxen ska ha makten över barnet. Inte att barnet behöver två vårdnadshavare och helt naturligt de som barnet är närmast släkt med. Mycket märkligt. Detta bygger återigen på tanken att det är mammorna som är bäst för barnen i alla lägen."
Läser man denna blogg (och vissa andra) kan man tro att varje gång ett barn föds, startas ett krig mellan en stackars fader, som inte får vårda sitt spädbarn lika mycket som mamman, och den grymma modern som, av ren egoism, vill ha hela spädbarnsvården för sig själv. (Med nattvak, mjölkstockning, kolik-skrik och blöjbyten.)
Man skulle kunna tro att Sverige är fullt av nedbrutna män, som fått sina liv ödelagda, för att de förlorat sina spädbarn till hemska psykopatkvinnor.
I detta gäng bloggare tycks bara finnas socialister/kommunister? De tycks mena att de korkade föräldrarna inte kan betros att själva få bestämma vem som ska vårda barnet och hur länge. De intelligenta politikerna ska bestämma allt, ända in i sängkammaren och barnkammaren. Förlåt mig men jag mår illa.
Vi människor är ju däggdjur precis som människoaporna. Lika lite som politiker ska tvinga ap-mödrar att dela vården av ungarna med en hanne, lika lite ska de bestämma över oss människor.
Däggdjurshonor (och kvinnor) har genom miljoner år av evolution fysiskt och psykiskt anpassats till att vårda avkomman. Hannarna (och männen) har anpassats till att skaffa föda och försvara sin familj genom jakt och kamp mot fiender. Det sätter givetvis sina spår.
Därför är de flesta kvinnor bäst lämpade att vårda småbarnen. De flesta män är mindre lämpliga, en del rent av olämpliga att vårda spädbarn.
Dessutom får den nyblivna modern extra hjälp genom sina "vårda-barn-hormoner" som utsöndras i hennes kropp, men inte i faderns kropp. Han har bara sitt vanliga testosteron, klart olämplig för spädbarnsvård, alltså.
En annan sak som dessa bloggare bortser ifrån är att en hanne (en man) är skapad för att befrukta så många honor som möjligt. Teoretiskt kan han bli far till 100 barn, utan att veta om det eller påveras det minsta.
En kvinna däremot påverkas enormt av sitt enda barn. Hon investerar helt enkelt mer än mannen i sitt barn.
Kvinnan vet dessutom alltid till hundra procent att det är hon som är modern. Mannen kan aldrig vara lika säker på att vara fadern.
Hur naiva många jämställdhets-skadade svenskar är visade kvinnan, som frågade en muslim varför det bara var mannen, som skulle få ha fyra fruar, medan kvinnorna inte fick ha fyra män.
Milt överseende svarade han:
- Mannen vet alltid att det är hans barn som föds av fruarna, medan kvinnan som har fyra män, inte vet vem som är far till barnen hon föder.
-Javisst ja, jag tänkte inte på det!
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, barn, föräldrar, familjepolitik
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Ena veckan säger feministerna att män misshandlar dem och sexutnyttjar sina döttrar. Nästa vecka skall samma män bli tvingade att vara hemma ensamma med sina barn. Vari ligger logiken?
SvaraRaderaHjälp. Vilken obehaglig blogg. Är det såhär folk resonerar ute i landet?
SvaraRaderaJavisst är det obehagligt! Mammor bäst på spädbarn? Horribelt!
SvaraRaderaMycket skall man höra innan öronen ramlar av - hälsar Josef B.
SvaraRaderaDu verkar ha fått det helt om bakfoten...
SvaraRaderaDessa bloggat handlar INTE om att man ska slita några spädbarn ur mammornas händer... nej, det handlar om att barnen har rätt till båda sina föräldrar.
Man talar faktiskt oftast om lite äldre barn, från ett par år och uppåt.
Tyvärr finns det en del egoistiska mammor som gör allt för att utestänga barnen från kontakt med sin pappa.
Pappornas kamp handlar oftast om att fortfarande få vara förälder och delaktig i barnens uppväxt.
Hade Du läst lite mer om detta hade Du nog sett att en hel del pappor har mycket stora bekymmer att överhuvudtaget få träffa sina egna barn.
Nej, det är inte bara socialister/kommunister i dessa kretsar, ha,ha :-)
Själv röstar jag SD... man behöver inte vara vänsteranhängare för att känna empati med barn som berövas en förälder, eller känna smärtan hos en pappa som inte får träffa sina barn efter falska anklagelser om våld och sexuellt utnyttjande.
Stefan
Några länkar:
http://daddys.blogg.se/
http://inteutanminasoner.wordpress.com/
http://www.minpappa.nu/
Tack Stefan! Du har säkert rätt. Men i varje konflikt finns minst två parter och båda anser sig ha rätt och den andre fel. Måste man inte höra mammorna också?
SvaraRaderaOch en pappa som vill sitt barns bästa borde väl inte bråka med modern, utan hjälpa och stödja och vinna hennes förtroende? Att bekämpa henne gör väl bara konflikten djupare?
Och vad vill dessa pappor åstadkomma med att offentliggöra sin konflikt? Vill de att lagarna ska ändras till den vägrandes nackdel? Vill de att en domare ska döma att den umgängesvägrande föräldern ska förlora vårdnaden?(Risken finns ju att den vägrande har rätt och den som då får vårdnaden är riktigt olämplig.)
Jag kommer att tänka på kung Salomo: Den kvinna som hellre gav barnet till den andra kvinnan,än att svärdet skulle dela barnet i två delar, var dess rätta moder.
Kan inte dessa fäder hjälpa och stödja modern när barnet är litet och vänta på att barnet ska bli större och då frivilligt vill umgås med sin far? Tror de att de kan "vinna" tävlingen om barnet genom att bråka med modern?
Hej Feminix.
SvaraRaderaJovisst ska man höra på båda parterna, och i normalfallen (absoluta majoriteten) fungerar en delad vårdnad alldeles utmärkt. Oftast klarar ett föräldrapar ut detta med vårdnaden alldeles själva och helt besvärsfritt.
Personligen så bestämde vi att barnens egna vilja skulle komma i första rummet, att vi skulle bo så nära varandra att de lätt kunde gå eller cykla mellan oss... och det funkar jättebra.
Men, i en del fall funkar det inte. Det finns folk med personliga problem... det kan vara av psykologisk natur eller bara ett starkt "hämndbegär" mot den tidigare partnern. Och jag vill påpeka att detta gäller såväl män som kvinnor.
Du hade en del frågeställningar och jag tror det är bäst om jag betar av dem en efter en.
"I varje konflikt... Måste man inte höra mammorna också?"
-Problemet idag är att man nästan BARA hör mammorna. Det räcker oftast med att mamman yppar orden "Jag är orolig" för att hela socialtjänsten, Polis och rättsväsendet drar igång sitt maskineri för att "skydda mor & barn" och plösligt står pappan där förvirrat och fattar inte vad som hänt.
"Varför bråka med modern?"
-Ibland har man inget val... vad gör man när man bara möts av en låst dörr och uttalanden om att man aldrig ska få se sitt barn?
"Varför offentliggöra sin konflikt?"
Jo, idag sitter pappor i ett fruktansvärt underläge, såväl i lagtext och allmäna fördomar.
Hur annars ska man kunna peka på den rena diskrimineringen från socialtjänsterna och orimligheterna i lagarna?
Ett exempel: Ett gift par får barn, båda föräldrarna blir automatiskt vårdnadshavare.
Ett sambopar får barn, endast mamman blir vårdnadshavare. Pappan skriver under faderskapsintyg, men blir med detta bara underhållsskyldig till barnet & mamman.
För att bli vårdnadshavare till sitt eget barn måste han bli GODKÄND av mamman.
Vill hon inte detta får han inte vårdnande = han får inga pappadagar, ingen föräldraledighet, han har inte rätt att få del av sitt barns hälsojournaler eller senare sitt barns utveckling i skolan.
Han blir bara skyldig att betala... inget mer!
Var ligger rättvisan, rimligheten eller jämställdheten i detta?
"Vill de att lagarna ska ändras?"
Vad de vill är att få vara föräldrar på lika villkor, de vill att sina barn ska få ha båda sina föräldrar.
Idag LÖNAR det sig för en mamma att obstruera umgänget mellan barnet och dess pappa. Lyckas hon bara hålla honom borta tillräckligt länge kan hon kamma hem ensam vårdnad med "rotningspricipen" som grund... dvs att barnet varit hos sin mamma hela tiden.
Så, en lagstiftning som gjort att det kunnat slå tillbaks mot den krånglande föräldern hade nog inte varit helt fel... det hade då mer varit en morot & piska att få till en väl fungerande delad vårdnad.
Dock så MÅSTE man ta i beaktning att en förälder kan vara ovillig att dela vårdnaden på goda grunder, att den andra föräldern kan vara direkt olämplig.
Den risk att barnet får en olämplig vårdnadshavare är nog lika stor oavsett om det är en mamma eller pappa som har vårdnaden... psykiska besvär, alkoholism eller annat är något som kan drabba både män & kvinnor.
... forsättning följer
Stefan
forts...
SvaraRaderaDet förekommer ju även "smutsiga" vårdnadstvister där beskyllningar haglar om allt från våld till sexuella övergrepp... och där MÅSTE man börja utreda utifrån en opartisk synvinkel... idag går det till på ett allt annat än opartiskt sätt.
(En undersökning har visat att uppemot 95% av beskyllningar i en vårdnadstvist kan vara falska)
Rekommenderar starkt att läsa Daddy's blogg och även ta del av materialet han lagt upp... så får Du en inblick i hur det verkligen går till i dagens Sverige.
"Att fäder skulle vänta tills barnet blir större och då frivilligt vill..."
- Som jag skrev i förra inlägget... det finns ingen pappa som vill slita spädbarn ur en mammas armar, men väl barnet närmar sig året så finns inga egentliga hinder att även en pappa kan ta hand om ett barn.
Dock anser jag det är viktigt att en pappa kan ha en obruten kontakt med sitt barn... bara att gå en sväng med barnvagnen till en början för att trappas upp efterhand som barnet växer.
Att vänta bara alienerar barnet gentemot sin far... "helt plötsligt kommer en främling som vill vara med mig"
Det är ingen tävling, det är ett barns rätt till både mamma och pappa...
Slutligen vill jag bara säga... i en vårdnadstvist finns inga vinnare överhuvudtaget, bara förlorare... och det är barnet som är den största förloraren.
Stefan