Far är rar, skriver Expressen. Citat:
"Jan Björklund och majoriteten av partistyrelsen har inför den kommande kongressen sagt nej till en tredelad föräldraförsäkring. Men den feministiska eldsjälen Birgitta Ohlsson och fem av hennes kollegor i styrelsen reserverade sig.[...] Socialdemokraterna - som införde den andra pappamånaden - fattade härom veckan kongressbeslutet att tredela. [...] Jan Björklunds argument mot en tredelning är att 'det inskränker ju familjernas valfrihet. Föräldrar är man tillsammans.'[...]Men det ojämlika uttaget av föräldraförsäkringen präglar kvinnors hela liv. Mammor jobbar mycket mer deltid än män eftersom barn- och hemansvar i hög grad blir deras domän under föräldraledigheten. Det i sin tur präglar bilden av 'en god mor'.[...]Det leder till sämre ekonomi och sämre pension. Den yrkesmässiga och ekonomiska friheten för alla kvinnor måste alltså ställas mot babyfamiljers valfrihet."
Nej, snälla självutnämnda kvinnoförmyndare, valfriheten behöver inte alls ställas emot någonting! (Jan Björklund ska ha heder för att han försöker stå emot vansinnet.)
Allt som behövs är att vi i Sverige erkänner att vård av egna barn är ett värdefullt arbete, precis som vård av andras barn! Vården av egna barn måste alltså jämställas med ett arbete. Då får alla en ekonomisk och yrkesmässig frihet att välja. Tvånget försvinner och kvinnan blir äntligen jämställd på riktigt. ( Ett parti vill detta: Sverigedemokraterna.)
Läs även andra bloggares åsikter om barnomsorg, familjepolitik, feminism, folkpartiet, Sverigedemokraterna
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
http://intressant.se/intressant
Vore det inte mycket bättre om de istället siktade på att en gång för alla göra sig kvitt löneskillnaderna, så att var man och kvinna själv kunde bestämma hur man skall ta hand om SINA EGNA barn? Eller?
SvaraRaderaSjälv skulle jag jättegärna stanna hemma med mina framtida barn, men jag gör det helst av fri vilja och genom diskussion med min fru. Att staten vill bestämma åt mig vad jag ska och inte ska göra är inte speciellt demokratiskt.