Rekord i invandringsnaivitet?

Jag tror jag har hittat nätets rekord i invandringsnaivitet.

Bloggen "Radikalen" skriver helt lyriskt om hur massinvandringen är raka vägen till framgång och tillväxt. Enda villkoret är att lönerna får sjunka. Men det gör inget för då sjunker även alla priser. Vi kommer inte att bli fattigare, menar han. Miljoner invandrare ger miljoner nya jobb. (Min fråga är då varför dessa miljoner inte kan skapa miljoner jobb i sina hemländer.)

Han får genast svar på tal från allas vår mystiske "Roger Svensson" som slår fast att fri invandring är oförenlig med den allmänna villkorslösa välfärden som vi har i Sverige.

Det är så bra så jag knycker allt:

"Fri invandring utgör inget hot

Sverigedemokraterna och fackföreningarna har fel. Fri invandring är inte något hot mot vare sig den fulla sysselsättningen, eller mot reallönerna. Och eftersom det är omoraliskt när staten tar på sig att bestämma var människor ska få lov att bo och/eller få arbeta bör Sverige införa fri invandring.

Låt oss ta dessa första två frågor i tur och ordning. Det finns ett behov av hur mycken produktion som helst. Människors behov och smak för varor och tjänster är i princip obegränsad. När människor får tillräckligt med mat, börjar de genast vilja köpa mera kläder. När de får tillräckligt med kläder vill de genast ha större och bättre bostäder. Sedan vill de ha kylskåp, bilar, TV-apparater, persondatorer, mobiltelefoner, utbildning, sjukvård, hemtjänster o.s.v. Och om någon människa till äventyrs får nog av ”prylar”, kan hon alltid efterfråga mera fritid, d.v.s. jobba en kortare arbetsdag.

Men medan människors behov är oändliga, är arbetsköpares förmåga att betala löner inte det. I varje givet ögonblick har landets arbetsköpare en viss mängd pengar som de kan använda till att köpa lönearbete. Hur många lönearbetare de pengarna räcker till att anställa beror på hur mycket varje enskild lönearbetare kostar. Om landets arbetsköpare t.ex. har 1,5 tusen miljarder kronor som de kan använda till att betala löner med under ett år, och varje lönearbetare kräver att få 300.000 kronor per år betalt, kan arbetsköparna anställa 5 miljoner årsarbetare. Om arbetarna istället kräver 330.000 kronor om året, kan arbetsköparna bara anställa drygt 4,45 miljoner årsarbetare. Om arbetarna nöjer sig med 250.000 kronor om året, kan arbetsköparna istället anställa hela 6 miljoner årsarbetare. O.s.v.

Så om det kommer invandrare till Sverige och söker jobb går det alltid att skapa tillräckligt många jobb. Det gäller bara att marknadsanpassa löneanspråken. Om det kommer väldigt *många* invandrare hit, krävs det bara att lönearbetarna accepterar väldigt *stora* sänkningar av sina löner, räknat i kronor och ören, för att den fulla sysselsättningen ska bestå.

Men om det sistnämnda sker, innebär inte det att reallönerna och levnadsstandarden sjunker för svenskarna? Nej, om en massa invandrare kommer till Sverige, och tillåts arbeta istället för att tvingas leva på A-kassa och bidrag, då ökar ju produktionen. Om flera arbetar i landet, produceras det ju mera i landet. Och om produktionen ökar lika mycket som befolkningsmängden, tack vare massinvandringen ökar, då räcker ju det som produceras till samma höga levnadsstandard, per capita, som förut.

Men om fackföreningarna hindrar lönerna från att sjunka, när massinvandringen sker, *då* sjunker reallönerna och levnadsstandarden. Därför att då blir invandrarna arbetslösa, och då drabbas de svenskar som fortfarande har jobb av bördan att försörja en armé av arbetslösa. Det produceras då inte mera varor och tjänster i landet än förut, eftersom antalet arbetande inte har tillåtits att öka, men antalet människor i landet som ska ”dela” på den produktionen har ju, p.g.a. massinvandringen ökat.

Att man endast kan rädda reallönerna genom att sänka lönerna räknat i kronor och ören kan verka ”konstigt” vid första påseendet. Men tänk. Säg att det i utgångsläget arbetar 5 miljoner människor i Sverige. Sedan införs fri invandring och 5 miljoner fattiga människor, barn och gamla ej inräknat, invandrar till Sverige från Tredje världen. Eftersom dubbelt så många människor nu vill arbeta måste lönerna, räknat i kronor och ören, halveras för att alla ska kunna få jobb (förutsatt att staten inte späder på penningmängden, d.v.s. skapar välfärdsförstörande inflation). Då får varje svensk hälften så många kronor i lön att köpa saker med. Men samtidigt fördubblas produktionen! Nu är det ju dubbelt så många människor som arbetar och producerar saker i landet. När företagen ska försöka sälja dubbelt så många varor och tjänster till landets invånare, men mängden pengar i landet inte har ökat, då måste företagen halvera priserna för att pengarna ska räcka till att köpa alla dessa varor och tjänster. Det ökade utbudet trycker ner priserna. Men då går väl företagen i konkurs, om de sänker priserna med 50%!? Nej, ingalunda. Kom ihåg att företagen har sänkt lönerna med 50% också, så deras vinster kommer att bli ungefär oförändrade.

Så slutresultatet av massinvandringen i detta exempel, är att antalet medborgare som behöver varor och tjänster fördubblas, men produktionen fördubblas också. Så den genomsnittliga levnadsstandarden för svenskarna blir ungefär oförändrad. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt, varje lönearbetares lön, räknat i kronor och ören, har sänkts med 50%. Men priserna har sänkts med 50% också, så varje lönearbetare kan köpa precis lika mycket som förut, fast nu är det dubbelt så många lönearbetare i landet, tack vare den fria invandringen. Men om det produceras dubbelt så många bilar, TV-apparater, skor, o.s.v. i landet som förut, hur ska företagen kunna sälja dem alla? Enkelt. Kom ihåg att det nu lever dubbelt så många människor i landet, tack vare massinvandringen, som vill ha bilar, TV-apparater, skor o.s.v. Och de har också råd att köpa dessa saker eftersom de tillåts att jobba till hälften av lönerna som rådde i landet förut, och priserna också har sänkts till hälften. Visst är världen ett härligt ställe, där alla kan vinna, och ingen behöver förlora?

I stort sett allt som behövs för att alla människor som regel ska gagna varandra, istället för att skada varandra, är att frihet införs i landet. Och konsekvent frihet inbegriper fri invandring och fri lönebildning. Facket står i vägen, som en berömd svensk fackföreningsman, jag minns inte vilken, uttryckte det."

Och så Rogers svar:

"Nu har jag svårt att se det 'omoraliska' i att ursprungsbefolkningen bestämmer vilka som skall få vistas på deras territorium. Det är väl inte mer 'omoraliskt' än att du får bestämma vem du vill släppa innanför din dörr?

Eftersom råvarutillgången är begränsad så kommer reallönerna ändå att sjunka i ditt exempel. Vid en kraftigt ökad efterfrågan på råvaror som är begränsade så kommer inte priserna för dessa sjunka i samma takt som efterfrågan ökar eftersom de just är begränsade.

Skillnader i produktivitet mellan invandrare och infödda ställer också till problem i ett välfärdssamhälle med 'solidarisk' lönesättning, både om invandrarna sammantaget har väsentligt lägre eller högre produktivitet än ursprungsbefolkningen.

Om invandrarna har väsentligt lägre produktivitet än ursprungsbefolkningen och ändå 'solidariskt' skall ha 'samma lön för samma arbete' så kommer de inte bli anställda alls och måste då i ett välfärdssamhälle försörjas av dem som arbetar. Även om lönesättning släpps fri så att den motsvarar den anställdes produktivitet, så att även de med låg produktivitet anställs, så måste välfärdssamhället gå in och stötta eftersom de lågproducerandes inkomster inte räcker till en 'skälig levnadsstandard'.

Även i fallet där invandrare har väsentligt högre produktivitet än ursprungsbefolkningen kommer det att innebära problem för delar av ursprungsbefolkningen. Främst de som är sysselsatta inom sektorer med liten internationell konkurrens, t.ex. byggjobbare, eftersom de då kommer att bli utkonkurrerade av mer effektiv importerad arbetskraft. Det må vara samhällsekonomiskt rationellt att ineffektiv, överbetald arbetskraft konkurreras ut, men att de i den inhemska befolkningen som tillhör de som riskerar att konkurreras ut, och deras fackföreträdare, inte direkt jublar och välkomnar utvecklingen får man ha stor förståelse för.

'Fri invandring' är helt enkelt inte förenligt med en välfärdsstat som omfattar alla som vistas i landet. Vill man ha det får man samtidigt förespråka antingen mer av en nattväktarstat, vilket du gör, eller en selektiv välfärd om det skall vara ekonomiskt hållbart. Eftersom både t.ex. Sd och facket är anhängare av välfärdsstaten och den 'svenska modellen' så är det inte ologiskt eller konstigt att de inte vill ha 'fri invandring'. Sd är faktiskt ärliga och konsekventa i sin uppfattning, de som hycklar och är ologiska är de välfärdsanhängare som samtidigt vill ha 'fri invandring'. Sen måste man även ta hänsyn till de stora sociala problem som uppkommer i det etniskt splittrade samhälle som blir följden av omfattande invandring, människor är ju faktiskt mer än bara utbytbara, fristående 'produktionsenheter'."

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!