Louise Malmström (s) kritiserar alliansregeringens familjepolitik i NT, den 23 mars : Tänker regeringen på familjen?" frågar hon.
Hon menar att regeringens politik är ett hot mot förskolans monopol på barnuppfostran. Om hemmaföräldrar får ett ekonomiskt stöd riskerar barnen att "stängas ute" från förskolan. Föräldrarna framställs som en fara för sina barn och barnen framställs som sabotörer av jämställdheten. Vård av egna barn är oavlönat och skall så förbli, tycker Malmström.
Sossarnas familjepolitik är till för att föräldrarna ska slippa sina barn och barnen ska fostras av främlingar. Föräldrarna ska ha så lite med sina barn att göra som möjligt. Jämställdhet för henne är att båda föräldrarna är exakt lika mycket frånvarande från barnen. Barn och föräldrar får absolut inte tillbringa någon vakentid tillsammans. Sovtid går dock bra.
Men nu är det ju inte själva arbetet med barnen, som gör kvinnan ojämställd, utan det är politikernas förakt för detta arbete, som orsakar ojämställdheten. Det är alltså Louise Malmströms förakt för föräldrarnas barnomsorg som är den största bromsklossen mot verklig jämställdhet i Sverige.
Verklig jämställdhet är att det kvinnliga blir lika värdefullt som det manliga.
Politik går ju att ändra på. Det är bara att jämställa vården av egna barn med vården av andras. Det vill dock inte vänstern göra, det vet vi sen gammalt.
Vill moderaterna det då? Vi kan ju se vad Viktoria Strömberg (m) säger i sitt sver till Malmström, i NT: "Tillmötesgå familjens behov och önskemål".
Moderaterna öppnar för andra former av barnuppfostran. Dock vill man inte tillmötesgå allas behov och önskemål. Vanliga hemmaföräldrar som bara vårdar sina egna barn, får inte ta del av moderaternas barnomsorgspeng. Bara föräldrar som bor i "rätt" kommun får rätt till vårdnaddsbidrag.
Det är alltså ingen verklig skillnad mellan socialisternas syn på familjen och de nya moderaternas. Glömt är nu den värdekonservativa synen på familjen såsom samhällets grundpelare för överföring av traditioner och värderingar mellan generationerna. Den stabiliteten anser ju socialisterna vara "borgerlig" och därför avskydd.
Vackra ord saknas inte: "En trygg och stabil familj är en grund för barnen att växa till goda medborgare." Men i konkret politik sviker man grymt de familjer som vill vara just en sådan trygghet för sina barn.
Varför avskyr de nya moderaterna den "borgerliga" familjen? Viktoria Strömberg bidrar tyvärr inte till att besvara denna fråga. Är den för pinsam?
Läs även andra bloggares åsikter om fmiljepolitik, feminism, moderaterna, socialdemokraterna
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar