"Vårdnadsbidraget är ett steg mot större valfrihet – sen årtionden en bristvara i vårt genomreglerade land. Det är också ett sätt att återuppfinna familjen, så länge utrotningshotad.
Låt mig ge lite bakgrund.
Redan på 30-talet gjorde folkhemmets ledande ideologer, i första hand den hemska Alva Myrdal, klart att familjen var av ondo. Barn borde från allra första början uppfostras kollektivt, professionellt. [...]
Man ville (behöver det sägas?) ta kontroll. För givetvis, det förstår ju den dummaste, bör man uppfostra folk att tänka och handla rätt från början, så slipper man tvinga dem (så mycket).
Det avgörande steget togs först några årtionden senare, närmare bestämt 1971. Då genomdrev Olof Palme lagen om särbeskattning. Avsikten var att locka (somliga skulle säga tvinga) mammorna ut i förvärvslivet. Det funkade bra för många, men ohyggligt illa för andra. Inte minst barnen – av den enkla anledningen att barn mår bäst om mamma (ja, just m a m m a!) är hemma de första åren."
Så skriver en mästare! Och det kommer mer:
"Det blev, med ett slängigt, men inte helt osant uttryck 'viktigare att jobba på dagis och ta hand om andras barn än att vara hemma och ta hand om sina egna'."
Tack, Ulf Nilson! Du är den mest rakryggade svensken jag vet!
Feminismen har svikit den äkta jämställdheten. De har skapat en falsk jämställdhet. Den är falsk för att den har uppvärderat den manliga könsrollen och nedvärderat den kvinnliga. Allt ekonomiskt värde har man lagt i den manliga rollen med arbetet utanför hemmet. Det kvinnliga arbetet med omsorg om familj och barn har berövats allt ekonomiskt värde. Därmed tvingas kvinnan överge hem och barn för att istället anpassa sig till den manliga könsrollen och arbeta utanför hemmet. De har krossat familjen. De har separerat mor och barn.
Brita Nordstöm skriver 1971 i "Familjekampanjen fortsätter":
"För hundra år sedan var min mormor lärarinna. När hon gifte sig MÅSTE hon sluta sin anställning.[...] 1971, efter 100 år alltså har vinden vänt helt om. Nu måste de unga kvinnorna bevaka sin rätt att själva ta hand om de barn de sätter till världen. [...] Kvinnosakskvinnorna får ursäkta. Men jag tycker att de arbetar på grundval av ett urmodigt, fantasilöst, varför inte säga reaktionärt program. De utgår fortfarande från att kvinnans jämlikhet består i rätten att göra samma saker som männen. De driver den tesen så hårt att vi snart blir TVUNGNA att göra samma saker."
Så en feminist, Tiarafeministen Linnéa, som representerar allt jag verkligen hjärtinnerligt hatar:
"Den "krossade familjen" feminismen antas ha skapat skulle jag säga bara krossat tvånget att stanna i relationer där man inte mår bra.
Läs även andra bloggares åsikter om familjepolitik, feminism, Ulf Nilson, hemmaföräldrarLäs även andra bloggares åsikter om Familjekampanjen
Jaghar placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar