"Rättvisan" är en skymf mot rättvisan

Johan Ingerö har kanske skrivit det bästa jag läst om rättshaveriet i Sverige. Läs och begrunda:
Mördarnas finkulturella medborgarrättsrörelse

Så här skriver han om SVT:s Debatt om mordet på Engla i Stjärnsund:

"Bland de medverkande märktes regissören Jan Jönsson, som arbetat mycket med dömda brottslingar. Jönsson sade sig vara "livrädd" över ilskan och hatet i de röster som fördömde Stjärnsundsmördaren. Med något som lät som stolthet berättade han om hur han träffat massmördaren Charles Manson inne på det beryktade San Quentin-fängelset och samtalat med honom. [...] De flesta människor inser hur orimligt det blir när Jan Jönsson förklarar att han "älskar alla människor". Kärlek som kan ges till vem som helst är inte kärlek. Att kunna älska alla är att inte kunna älska någon - och bara den som inte ens förstår sig på kärleken till det egna barnet kan av en mördad flickas mor begära samma kärlek för mördarens räkning som för flickans.

Jönsson är inte bara ur takt med verkligheten. Han är pervers, på samma sätt som statsmaktens rättsuppfattning är det. [...] Vi har odlat detta debattklimat i fyrtio års tid, men det är först nu som konsekvenserna börjar bli riktigt uppenbara. Vi har att göra med en diskurs som etablerades redan under Lennart Geijers tid som justitieminister. Geijer, som av allt att döma delade Englas mördares aptit på unga flickor, ansåg att endast skattebrott (brott mot samhället) skulle beivras hårt. Stölder och rån var snarare att betrakta som logiska och förståeliga följder av klassamhället, att alla inte hade lika mycket.

Det är denna iskalla sovjetsocialism som utgör grunden i dagens rättspolitiska klimat. Det är den vi måste få bukt med om vi ska kunna återskapa någon form av rättspolitisk rimlighet."

Läs hela Ingerös inlägg! Då förstår du att vår s.k. rättvisa är rutten, helrutten.

Mördare skyller på varandra - går fria, Expressen, 2007

Läs även andra bloggares åsikter om mord, rättvisa, Ingerö