torsdag 13 november 2008

Är vården av egna barn kvinnofientlig?

Två socialdemokrater, Marie Granlund och Peter Hultqvist, antyder att vården av egna barn är kvinnofientlig i Sydsvenskan, 22 januari 2008.

De kritiserar folkpartiet för att de sviker förskolan genom att ha gett upp sin tidigare kamp mot "det kvinnofientliga vårdnadsbidraget".
  • Dessutom avser regeringen att införa en barnomsorgspeng som också gör att fler barn går miste om de utvecklingsmöjligheter som förskolan erbjuder.
  • Vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng kommer inte bara att utgöra ett hot mot förskolan utan också förstärka segregationen i samhället. De barn som behöver förskolan allra bäst riskerar att ställas utanför.
  • Många barn som inte har svenska som första språk som i till exempel Malmö kommer inte i kontakt med det svenska språket förrän de är sex år. Detta går stick i stäv med folkpartiets påstådda ambitioner på integrationsområdet.
  • För att alla barn skall få en bra grund oavsett social eller etnisk härkomst måste istället de kvalitetssatsningar som har genomförts de gångna åren inom förskolan följas upp och inte raseras.
  • Vår fråga till folkpartiet blir: Har ni insett vad vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen kommer att innebära för de barn som behöver förskolan allra mest?
Ja, jag tror att alla begriper att barn och föräldrar kan få lite mer tid tillsammans. Och detta gillar inte socialdemokraterna. Nalin Pekgul undrar ju vad det är för farligt med att barnen är mer än 40 timmar på dagis. Hon vill ha förskola dygnet runt.

Min fråga till sossarna är: Om ni nu anser att dagis är bättre än föräldrarna för barnen, varför kräver ni inte att barnen ska få bo på dagis? Ungefär som kibbutzernas barn. Då behöver föräldrarna inte köra dem fram och tillbaka morgon och kväll. Man sparar tid och bensin. Och barnen får njuta av utbildad personal hela tiden.
Socialdemokraterna tycks inte se någon anledning att barn och föräldrar alls tillbringar någon tid tillsammans. Kanske är det löjligt och gammalmodigt att tycka att barn behöver föräldrar?

På bloggen Hemmaföräldrar läser jag följande:


  • Det är synd att vi inte lär oss av historien. För precis som i dag när vi har en familjepolitik som inte utgår från barnen, som inte tar hänsyn till vad barn vill (tillbringa tid med sina föräldrar), eller som tar hänsyn till utvecklingspsykologi och barns behov – så kan vi se att på kibbutzerna i Israel så begick man samma misstag. I Boken Mourning a Father Lost: A Kibbutz Childhood Remembered, av den israeliske poeten Avraham Balaban så skriver han några rader som många barn även i dag skulle kunna känna igen sig i;
  • ”Lille Avraham fick träffa sina föräldrar en timme om dagen, efter klockan sju på kvällen. Klockan åtta skulle han gå och lägga sig i barnhuset. Då på kvällen var föräldrarna uttröttade efter en lång dags hårt arbete. Hans mamma arbetade i barnomsorgen, och hans pappa i fruktträdgården. Efter att en hel dag ha ägnat sig åt andras barn, hade hans mamma inte mycket värme kvar för sitt eget barn. Hans pappa brukade ligga på soffan med en tidning över huvudet. Barnen fick gå på tå i rummet, rädda för att störa honom”.
På samma blogg hittar jag fler kloka ord:
  • När kvinnor väljer att bli hemmaföräldrar så är det ”fel” om just kvinnor gör detta val. Men om de väljer att arbeta inom barnomsorgen (98 procent som arbetar där är kvinnor) då är det ”rätt” val.
  • Sedan är propagandan i full gång. "Bara kvinnor delar föräldraförsäkringen rakt av så kommer de att få lika lön för lika arbete, eller ha samma chanser i arbetslivet som män". Det bygger på myten att om barnen separerades ännu tidigare från kvinnorna så löser det alla problem med att kvinnor inte får samma livschanser som männen.
  • Varför kan man inte istället vända på steken och titta på vilka orättvisor den som är hemma drabbas av och justera det? Varför måste attityden vara att barn inte är viktiga - att föräldrar inte är viktiga? Jag tycker att arbetsgivarna och samhället i stort borde ändra inställning och se föräldraskapet som viktigt och utvecklande. Det är en merit att ha tagit hand om sina egna barn. En merit som borde premieras och stå med i en cv när hemmamamman eller hemmapappan är redo att gå ut i arbetslivet igen. En merit som borde vara pensionsgrundande (vilket den kan bli med ett rättvist vårdnadsbidrag).

Ett besök på bloggen Hemmaföräldrar rekommenderas. Det finns trots allt människor som förstår att barn behöver föräldrar. Tack och lov.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar