lördag 1 november 2008

Koranen: piska den otrogna!

Äktenskapsbryterskan och äktenskapsbrytaren ska ni piska med hundra rapp vardera. Tveka inte av medömkan från att utföra Guds lag, om ni verkligen tror på Gud och den sista dagen. (Koranen 24:2) I Expressen 12 december 2007 efterlyser Ayaan Hirsi Ali protester, från måttfulla muslimer, mot övergrepp i Koranens namn.

"En 20-årig kvinna från Qatif i Saudiarabien berättade att hon hade blivit bortrövad av en grupp män och våldtagits upprepade gånger. Men domarna fann offret självt vara skyldigt.
(Straffet blev) sex månaders fängelse och 200 rapp med bambukäpp.
När hon släpps kommer hennes liv aldrig att återvända till det normala – redan nu har det rapporterats att hennes bror har försökt mörda henne eftersom hennes ”brott” har fläckat familjens heder.
Det sägs ofta att islam har ”kidnappats” av en liten extremistisk grupp radikala fundamentalister. Den stora majoriteten muslimer påstås vara måttfulla, moderata.
Men var är dessa moderata krafter? Var är de muslimska röster som höjs i protest mot det här slagets förskräckliga orättvisor?
I vanliga fall är muslimska grupper som Islamiska konferensen snabba att försvara islams image mot alla angrepp.

Men trots att händelserna i Saudiarabien, Sudan och Indien har skadat bilden av den islamiska rättvisan mycket mer än ett dussin teckningar som föreställde profeten Muhammed, är de organisationer som stod i kö för att protestera mot den rysliga, danska förolämpningen nu tysta.

Jag önskar att det fanns flera moderata muslimer. Exempelvis skulle jag välkomna en smula vägledning av den kände muslimske måttfullhetsteologen Tariq Ramadan. Men när det gäller verkligt lidande, riktig grymhet i islams namn, brukar vi bara få höra förnekelse från alla dessa organisationer som är så angelägna om bilden av islam. Vi får höra att våld inte hör hemma i Koranen, att islam betyder fred, att det här är en kidnappning av extremister, en förtalskampanj och så vidare. Men bevisen hopar sig.

Islamisk rättvisa är en stolt institution, en som mer än en miljard människor lyder under åtminstone i teorin, och i hjärtat av den islamiska världen är den själva nationens lag.

Men ta en titt på versen ovan – ännu mer tvingande än regeln att prygla äktenskapsbrytare är kravet på att den troende inte får visa medömkan. Det är det påbudet, att välja Allah framför samvete och medkänsla, som håller muslimen fången i ett arkaiskt och extremt tänkesätt.

Om moderata muslimer tycker att inget medlidande ska visas Qatif-flickan, vad exakt är det då som gör dem så moderata? När en ”moderat” muslims medlidande och samvete krockar med det som Allah föreskriver borde han välja medlidandet. Och om inte det blir mycket vanligare, då lär ett moderat islam förbli rent önsketänkande."


Just det, varför protesterar upprörda muslimer mot några teckningar i en dansk tidning, när ingen av dem säger ett knyst när kvinnor piskas i Koranens namn?

Visst har hon väl rätt? Det är det påbudet, att välja Allah framför samvete och medkänsla, som håller muslimen fången i ett arkaiskt och extremt tänkesätt.

När människan väljer Allah framför sitt samvete och sin medkänsla - då är det riktigt illa. Där, tror jag, ligger roten till allt ont inom den muslimska världen. Och det är detta onda vi inte vill ha in i Sverige! Det är därför - inte av rasism - som vi vill kraftigt begränsa invandringen av muslimer. De som flyr från islam ska fortsatt få skydd. Men inte de som väljer islam framför sitt samvete.



2 kommentarer:

  1. Hatet äter upp dig inifrån.
    Du bär en tung börda med dig.
    Det måste vara svårt att leva i fullkomligt mörker och högmod.
    Men du är skapad god. Återkom därför till din godhet.
    Lev ditt liv kärleksfullt och barmhärtigt, för när du möter Allah skall du skämmas inför Hans Barmhärtighet för all ondska och hat som du burit inom dig och spridit omkring dig.

    Ett gott råd från en medmänniska, praktiserande muslim, revertit och invandrare :)

    PS Det är Bibeln som beordrar straffet :) Anders E, Uppsalamannen och resten av gänget är så klart emot både Bibeln och Guds straff.

    SvaraRadera
  2. Mr Anonym har lite fel när han hänvisar straffsatsen till Bibeln. Judarna utdömde aldrig mer än 39 slag som spöstraff - även detta med hänvisning till ära/heder.

    Nu anger visserligen Torah/Moseböckerna att äktenskapsbrott var belagt med dödstraff (om flickan varit gift och villigt skulle gått med på det hela alltså), men i exemplet ovan verkar det ju för det första vara tydligt att "fria den oskyldiga och fäll den/de skyldiga" vore det mest passande bibelcitatet att nämna.

    "Fyrtio slag får man ge honom, inte mer, för att din broder inte skall bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer."
    (Deu 25:3)

    SvaraRadera