Dick Erixon sätter ord på vad vi anat men inte kunnat säga. Han har något som idag är ytterst sällsynt; Vanligt sunt förnuft. En suverän artikel på SVT Opinion: Länk till artikeln
Den här självklara kommunikationen mellan de nya och de äldre generationerna har brutits sönder sedan välfärdsstaten tagit över ansvaret. Nu är det avlönade tjänstemän som på kontorstid ska ta sig an de unga när något problem uppstått.
Vuxna som inte finns i ungdomarnas naturliga vardagsmiljö. Vuxna som är anonyma och som kl 17 inte längre bryr sig om de unga. De unga är nu ett "jobb", inte ett ansvar för vuxna som medmänniskor.
Det här märker ungdomarna genom att de vuxna sviker. Man möter vuxna i deras yrkesroller, då de får betalt. På arbetstid. De är bara klienter. Efter kontorstid tar de vuxna inte längre ansvar.
Att sätta gränser är att bry sig om. Men det krävs djupare relationer som går i båda riktningarna för att förtroende ska uppstå. De vuxna som sätter gränser och säger ifrån, måste också ställa upp och ge stöd och beröm.Det handlar om vuxna som finns i de ungas vardag på ett naturligt sätt - och inte bara på kontorstid.
Hur uppnår man detta? Först och främst handlar det om att stärka familjen. Det har i årtusenden varit mänsklighetens viktigaste byggsten. Här sker uppfostran med hjälp av såväl gemenskap och närhet som tillrättavisningar och bestraffningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar