fredag 23 september 2011

Ska vi acceptera undergången, Federley?

Fredrick Federley är en bland många godhets-naiva. Inget samhälle är friktionsfritt, skriver han.
 "Vi ska inte inbilla oss att ett mångkulturellt samhälle är friktionsfritt. Det vore att ljuga. Människor är inte friktionsfria. Inte ens om vi är nästan exakt likadana. Däremot är det inte mångfalden som ger upphov till utrensningar och våldsamheter i större skala. Det är drömmen om det konforma och homogena paradiset där alla är lika."
Alla levande varelser, även människan, trivs bäst att leva med sina egna. "Lika barn leker bäst" är ett gammalt talesätt, som rymmer mycket visdom. Mångkultur leder till konflikter, hat och inbördeskrig och till sist delning av landet.
 "Allt fler debattörer säger att vi måste begränsa invandringen från Afrikas horn och de arabiska länderna. Muslimerna tar över verkar vara en uppfattning som växer sig starkare. Det är detsamma som att säga att om islam inte fanns i Sverige då skulle vi vara ett perfekt och lyckligt samhälle. I samma stund som de orden uttalas och blir sanning har vi också legitimerat våld, övergrepp och förföljelse för att uppnå detta rena och fria. Vi närmar oss då den debatt som fanns i Europa för 70 år sedan."
Det är riktigt allt fler inser att vi måste begränsa den muslimska invandringen om vi ska rädda frihet och demokrati. Men det är inte att säga att allt därför blir perfekt, bara att vi måste rädda det som räddas kan.
"Det kommer alltid att finnas friktion mellan individer och grupper. Men att leva tillsammans under de lagar vi tillsammans stiftar, under yttrandefrihet och pressfrihet är nog så nära det perfekta samhället vi kan komma."

Federley tycks ägna sig åt självhypnos mot allt förnuft? Rabblar man ett mantra om och om igen, så blir det sant? Vakna upp Federley! Islamismen är just själva fienden till det samhälle du drömmer om. Kolla hur det ser ut i de länder där muslimer har makten!

Tyst med dig om du har en avvikande åsikt! Tystnad, hyckleri och beröringsskräck. Det är det samhälle som Federley och hans kompisar har gett oss. Stefan Ritter försöker prata om denna beröringsskräck men han blir tystad. Programledaren bevisar därmed att Ritter har rätt.

Upplagd igen. Får se hur länge den får vara kvar.

Jag har placerat min blogg i Norrköpingbloggkartan.se!

1 kommentar:

  1. Håller med. Speciellt din formulering "rädda det som räddas kan".

    SvaraRadera