Feminismen - en sinnessjukdom?

Förr var bara pappa borta hela dagarna. Mamma och barnen var hemma. Nu är även mamma borta hela dagarna. Det ironiska är att feministerna kallar detta ett framsteg.

Att barnen nu förlorat även mamman kallar man att barnen har fått tillgång till båda föräldrarna.

Detta är kanske Sveriges största lögn.

Förr var Sverige ett tryggt land. Skatten var lägre för en familjeförsörjare än för en ungkarl. Då kunde mannen känna stoltheten att kunna försörja sin familj. En vanlig fattig arbetare kunde, med sin enda lön, försörja även en stor familj. När arbetet var slut för dagen kom mannen hem till ett hem där hemarbetet var klart. Familjen hade tid och ork att umgås på kvällarna

Sen kom feministerna och förstörde denna idyll. Det fick inte finnas manligt och kvinnligt. Båda föräldrarna skulle jobba borta. Det kallades jämställdhet. Barnen skulle vårdas i kollektiv. Familjens gemenskap krossades. Skatten blev lika hård för försörjaren som för en ensam. Nu krävs två löner istället för en. Mamma, pappa och barn är borta på var sitt håll hela dagarna. Stressen är stor. Allt ska hinnas på de få timmar de har efter jobben. Man ska handla, hämta barnen, laga mat, tvätta och städa, äta och lägga barnen. Tid för lugnt och trivsamt umgänge finns inte. Barn och föräldrar lever skilda liv. Ingen har en aning om vad de andra upplevt under dagen. Familjen är krossad. Hemmen står tomma hela dagarna. Hemmen är bara en plats man där man sover.

Och detta kallar alla makthavare för framsteg! Barnen har inget vunnit. De har bara förlorat. Istället för att vara en del av en familjegemenskap har barnen blivit arbetsobjekt för lärare, kuratorer och socialtanter, vars ansvar tar slut när klockan ringer.

Att kalla krossandet av familjen för ett framsteg, är som ett skämt om det inte vore så tragiskt.

Feminismen är som en smittsam sinnessjukdom, som drabbat nästan hela folket.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, barnomsorg, familjepolitik