En av de grundläggande uppgifterna för seriös journalistik – det gäller i högsta grad public service – är att vara en kritisk motvikt till politiska och religiösa grupper. Den kritiska rösten kan komma före, vara en del av eller följa efter programmet, men ändå som en del av programserien.
Var kommer den kritiska motvikten i Halal-tv in när programmet leds av tre djupt troende muslimer?
Om SVT i en strävan att spegla mångfalden i landet vill ge alla en möjlighet att komma till tals utan kritisk motvikt, borde det innebära att vi kan vänta oss program ledda av partiledare eller religiösa företrädare som Ulf Ekman, Åke Green eller en ortodox rabbin. Jag betvivlar att Sandberg och SVT har sådana planer.
Det är inför islam som omdömet grumlas. SVT verkar tro att islam är en etnicitet, inte en religion, och därför uppfattar Sandberg kravet på ett kritiskt perspektiv som uttryck för intolerans.
Tre djupt religiösa personer, varav en tidigare förordat stening vid otrohet och inte vill skaka hand med män, ska leda åtta program i SVT. I vanliga fall när någon inte vill ta någon i hand, och motiverar det med att personen tillhör en etnicitet, kön eller sexuell läggning, brukar det kallas diskriminering.
Men nu är det islam som anges som förklaring och då är det inte bara acceptabelt utan ett uttryck för mångfald.
Samma sharia, som en av programledarna kallar den goda moralen, var motivet för de islamistiska ledare som stenade den 13-åriga flickan Aisha Ibrahim Duholow till döds i Somalia. Hennes brott var att hon ville anmäla att hon utsatts för gruppvåldtäkt.
Vem ställer de kritiska frågorna i Halal-tv när programledarnas ”muslimska” världsuppfattning vädras?
Kan det sägas bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar