lördag 27 september 2008

Brott mot svenskar ger höjd status?

Kan invandrares brott mot svenskar bero på "klankultur"?

En invandrarpappa gör tummen upp till sin son, som står inför rätta för gruppvåldtäkt mot en minderårig svensk flicka. (Se bloggen Varjager!) En svensk pappa skulle skämmas. Han skulle inte vara stolt och göra tummen upp. Varför skäms inte invandraren?

Att föräldrarna inte skäms över sina söner, när de våldtar svenska flickor, gör att vi svenskar blir ännu mer upprörda. Det är en naturlig reaktion. Alla folk reagerar så, när de förödmjukas av andra. Med vrede, avsky och hat.

Det är inte svenskarna det är fel på, när vi hatar främmande folk, som förödmjukar oss och skrattar medan de gör det.

Felet ligger hos våra politiker, som inte fattar att påtvingad kulturblandning leder till våld och hat.

De som, likt Mona Sahlin, på tal om invandrares överrepresentation i brott, kan säga att: "Det har inget med etnicitet att göra. Vem är förresten svensk och vem är invandrare?"

De som, likt Lars Engkvist, fd SSU-ordförande och integrationsminister, kan säga: "Problemet är inte invandrares attityd till svenskar. Problemet är svenskars attityd till invandrare".

Kan invandrares klankultur förklara deras stolthet över att kunna förödmjuka oss "fega" svenskar?

Ja, det menar Torben S Hansen, historiker och lektor vid Köpenhamns Universitet, i en krönika i Berlingske Tidende. Min källa är utmärkta kunskapskällan Snaphanen.

På botten i Främre Orientens hackordning finns bönderna. Det blev uppenbart under Gulfkriget 1991, när Saddam Hussein lovade befrielse från värnplikt till de bönder som ville producera livsmedel. Att bo på landet anses så förödmjukande att mängder av bönder varje år drar till storstädernas slumkvarter. Andra utvandrar till Danmark och Sverige, där myndigheterna betalar dem för att inte arbeta.

I Främre Orienten betraktas denna inaktivitet som en lyx för överklassen. Från vissa byar pågår en trafik, där nygifta skickas till försörjning i en nordisk förortskommun. Här gör pengarna från staten det lätt att leva arbetsfritt och att fostra barnen efter de egna normerna.

I kärnan av klankulturen verkar två arabiska identitets- och hedersbegrepp, sharaf och erz. Den första är den prestige som klanens män förvärvar och som kan ökas eller minskas. Den andra är kvinnans anseende, som är statisk och bara kan förloras. Om så sker riskerar hon att bli mördad.

Den manliga äran kan förstärkas genom att förödmjuka och plundra främlingar.
Våldtäkt på andra klaners kvinnor höjer prestigen för angriparen. Ynglingar från icke-integrerade invandrarfamiljer betraktar de nordiska folken som en mycket välbärgad, men räddhågad klan. De kan följa sina våldsamma impulser utan att riskera ögonblicklig fysisk betraffning. De har fått inympat i sig att icke-muslimer är orena väsen, som hänger sig åt promiskuitet och drogmissbruk. De har inte uppfostrats till att följa de normer som gäller i det omgivande samhället.

Är det rimligt
att vi med våra skatter betalar för att politikerna vill ta emot immigranter som öppet förklarar att de inte vill integreras och vars traditioner säger att deras status höjs av att förödmjuka icke-muslimer?

Det som politikerna naivt eller cyniskt kallar "kulturberikning" är kanske en tickande bomb av konflikter och våld, som till sist inte kan döljas längre för allmänheten - ett gerillakrig mellan kulturellt olika folkgrupper, som avskyr och fruktar varandra.


2 kommentarer:

  1. Vi är inte fega och vi kommer inte längre tåla detta... det är dags att anlägga moteld. Detta är fortfarande vårt land.

    "Vi har Konungariket Sverige. Resten av er är bara på besök."

    SvaraRadera