Den förbjudna debatten

Jag har hämtat detta från Feminix´s Tankesmedja:

Den förbjudna debatten

Detta är min fria översättning av ledaren i Jyllands-Posten, 2008-08-02. Det är av intresse att se hur lika det är i Danmark och i Sverige.

Hur skulle frågan lyda?

Varför blev befolkningen aldrig tillfrågad om invandringspolitiken?

Om det hade blivit folkomröstning 1983, med den bristfälliga informationsunderlag som då fanns, skulle utlänningslagen nog blivit godtagen av folket.

Men en folkomröstning kräver en fri och upplysande debatt, så att folket vet vad det röstar om. Men denna upplysning fick inte folket.

All kritik undertycktes av politikerna. Kritik mot invandringen kallades rasism, diskriminering, främlingshat och liknade.

De negativa konsekvenskerna blev efterhand uppenbara, men debatten var fortfarande tabubelagd. Cyniska människosmugglare fann snabbt att det fanns stora pengar att hämta i att locka mer eller mindre verkliga flyktingar till det stora nordiska smörgåsbordet. Befolkningens tålamod sattes på prov genom att högröstade flyktingar krävde ännu fler delikatesser på smörgåsbordet. Men debatten var förbjuden och kallades rasism.

Medborgarskap utdelades i tusentals utan krav men med löfte om livslång statsfinansierad försörjning.

En undersökning som visade att över 30 procent av befolkningen, vid nästa sekelskifte, skulle vara invandre och deras barn, väckte politikernas vrede och professorn kallades främlingsfientlig.

Kriminaliteten bland invandrarna ökade snabbt, men det var förbjudet att skriva att invandrare var brottsliga, fast de faktiskt var det. Jyllands-Posten blev fälld i Pressnämnden, för att ha skrivit att två våldsdömda somalier var - somalier.

Frågan kvarstår vad som är den egentliga orsaken till detta politiska tabu att beröra dessa monumentala problem.

Journalisten Claes Kastholm Hansen påpekar att danskarna fått betala dyrt för det dåliga samvetet efter andra världskriget. Det som då skedde var så förfärligt att det blev omöjligt att diskutera invandringen.

Dåvarande justitieminister Erik Ninn-Hansen förlorade ministerposten och fick en fängelsedom för sin självständiga flyktingpolitik.

Tidigare folketingsmedlem Margrete Auken visar att hon inte fattat allvaret. Om en folkomröstning säger hon: “Det skulle bli en motbjudande debatt liknande antisemitism”.

Politikerna törs inte säga sanningen. De fruktar debatten.

Frågan är vad som diskuterades bakom stängda dörrar i EU i början av 1980-talet och som ledde till att samtliga länder började ta in mängder av invandrare. Så länge politikerna tiger om detta kommer vi att undra och gissa.