Ian Buruma inser faran med islam i Europa?

 Författaren och professorn Ian Buruma ger i Sydsvenskan sin syn på hur Europas politiska elit ska hantera de nya invandringskritiska partierna. Han menar att de oroliga och kritiska människorna måste övertygas om att Europa inte klarar sig utan en stor invandring från främmande kulturer. Utan att skämmas påstår han att invandrarna behövs för att upprätthålla välfärden. I nästa mening erkänner han att invandrarna har svårt att hitta jobb om inte Europa förmår att förändra sitt ekonomiska regelverk.

Det sista stycket är värt att uppmärksamma. Där avslöjar han, kanske ofrivilligt, att islamkritikerna har rätt i sin oro. Han erkänner att vi redan nu har svårigheter att skydda våra samhällen mot den islamistiska terrorn. Sen kommer det motsägelsefulla och häpnadsväckande: Han säger att livet i Europa blir "betydligt farligare" genom att vi har "politiker som hävdar att vi befinner oss i krig med islam".

Varför är det farligt att hävda att vi är i krig med islam? Om islamisterna är ofarliga har vi väl inget att frukta? Bara om islamisterna verkligen är farliga, lättkränkta och oberäkneliga kan väl ord som "krig med islam" vara farliga? Och dessutom, i så fall, sanna? Kan kriget med islam uppstå genom att någon vågar kritisera islam? Är Buruma, som tycks försvara islam och muslimer, istället den som verkligen har insett faran, den verkliga faran, med islams intåg i Europa?

"...först i Danmark, sedan i Nederländerna och nu i Sverige har intoleranta populistiska partier vars politik bygger på rädsla för invandrare – särskilt muslimska invandrare – vunnit makt att sätta, eller åtminstone påverka, den politiska agendan i sina länder. "

 Mot bättre vetande tar Buruma här den politiskt korrekta vägen och säger "rädsla för invandrare". Han är ju inte dum, så han begriper förstås att det istället handlar om kritik mot en alldeles för stor invandring på alldeles för kort tid.

"Partierna finns inte bara i Skandinavien och Nederländerna utan är del av en global våg av vrede mot de politiska eliterna, vilka klandras för all den osäkerhet som följt med en globaliserad ekonomi, finanskris och etniskt allt mer blandade samhällen."

Här antyder Buruma att de infödda befolkningarna med orätt klandrar de ansvariga politikerna för de problem som uppstått genom den etniska blandningen.

"Nativismen – idén att en viss etnisk grupps intressen skall ha företräde framför andras – är på frammarsch över hela västvärlden..."

Buruma framställer här den urgamla uppfattningen att varje folk bör ha samma rätt till sitt eget hemland som alla andra folk, som en ny extrem idé, grundad på intolerans mot andra folk. Han tycker även här att det är viktigare att vara politiskt korrekt än att tala sanning.

 "Europeisk populism fokuserar på islam och invandring, men den mobiliserar också – hos människor som känner att de inte har någon som representerar dem, eller som är rädda för att hamna på efterkälken ekonomiskt – en vidare vrede mot eliterna.

Dessa människor delar en känsla av att berövas sin position i samhället av främlingar, av att förlora sin nationella, sociala och religiösa tillhörighet. Norra Europas politiska eliter, till stor del socialdemokratiska eller kristdemokratiska, har för det mesta avfärdat denna rädsla, och deras nedlåtande paternalism kan förklara varför bakslaget i dessa liberala länder har varit särskilt starkt."

Här erkänner Buruma, på sitt politiskt korrekta sätt, en viktig sanning. Ländernas infödda befolkning ser med stigande oro på hur deras länder förvandlas till det sämre genom den stora invandring som beslutats om över deras huvuden. Samtidigt struntar de etablerade partierna i denna oro. Tvärtom propagerar de för en fortsatt stor invandring. Då är det bara naturligt att de oroliga vänder sig till ett parti som faktiskt tar deras oro på allvar. I Sverige är det Sverigedemokraterna. Sen kommer han till vad som bör göras:

 "Det duger inte längre att bara varna för rasism eller plädera för mångkulturalism.

Istället måste människor övertygas om att utan kontrollerad invandring – och inte bara asyl för flyktingar – kommer européerna att klara sig sämre. Med fallande födelsetal behövs invandringen för att upprätthålla välfärden i Europa. Samtidigt måste Europas ekonomier bli mindre intrasslade i protektionistiska regelverk, så att invandrare lättare kan hitta jobb."

Så till sist det anmärkningsvärda stycket:

"Slutligen måste människor övertygas om att det kommer att bli mycket svårare att skydda våra samhällen mot radikal och revolutionär islamistisk terror utan alla laglydiga muslimers stöd. Europa kommer inte att bli säkrare med politiker som hävdar att vi befinner oss i krig med islam. Tvärtom, deras inflytande kommer inte bara att göra livet mind­re civiliserat utan också betydligt farligare."

Ian Buruma: "Tvinga populisterna ta ansvar" Sydsvenskan
En kanadensisk sång som kan illustrera ett folks känsla för sitt land.

Läs även andra bloggares åsikter om Ian Buruma, Sverigedemokraterna, invandring