Älska sitt land? Ha ha ha!

Nu har vi fått svart på vitt att fosterlandskärlek är den värsta satiren. Nu är det förakt som är rätt. Förakt för sitt land, sin kultur och sitt folk.

Haraldur har lärt oss detta. Tack, tack Haraldur! I Sydsvenskan kan vi läsa:

"I somras gick Haraldurs stora dröm i uppfyllelse. Han fick hålla tal till Färöarnas ära under Olavsvakan, Färöarnas nationaldag. Inför en jublande folkmassa ropade han saker som ”Fosterlandet är allt!” [...]”Med figuren Haraldur driver jag med precis det slags övernationalistiska personer som finns i Sverigedemokraterna. Det är tragiskt och komiskt att de tog honom på allvar”, säger Sjúrdur Skaale. [...]”Jag träffade en del färingar som var gifta med danskar, och längtade hem. De hade en idealbild av Färöarna, av en ren färöisk kultur. De drömde om ett land som inte fanns.”

Bra, då vet vi det: Att vilja skydda sitt eget land är att drömma om ett land som inte finns!

Sverige finns inte? Jo, Sverige finns fortfarande och vi ska göra vad vi kan för att bevara Sverige svenskt! (OBS! Den sista raden är faktiskt inte satir, om nu någon trodde det.) Idag är det ju omöjligt att skilja det ena från det andra.

Inte kunde väl Per-Albin tro att hans fina ord "Sverige åt svenskarna" en dag skulle ses som ett rasistiskt skämt? Hade han levat idag skulle sossarna ha hånat honom och kallat honom "främlingsfientlig". Han skulle ha lämnat sossarna och blivit Sverigedemokrat.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Haraldur, nationalism, satir
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!