En klok författare

Något som gör mig glad är när jag upptäcker en "vanlig" icke-politisk människa, som helt eller delvis delar mina åsikter, eller som bara säger något klokt helt enkelt.
Exemplen är hämtade från DN:s debattserie "Hatet och politiken"

Författaren Fredrik Ekelund: Vänstern vägrar tala om hela verkligheten:

"Att självmordsbombaren på Bryggargatan drevs av ett lika starkt hat till vårt samhälle som Breivik och kunde ha dödat nästan lika många som denne ifall hans tekniska kompetens varit något högre, nämns inte. Det verkar inte passa in i bilden, lika lite som den i sista stund avvärjda attacken mot Jyllands-Postens redaktion."

Fredrik Ekelund igen: Hellre dialog än kortslutning av det offentliga samtalet:  

"Angående det luddiga 'islamofobi'-begreppet kan man ställa sig frågan om det i så fall handlade om 'kristofobi' när en Diderot eller Hedenius kritiserade kristendomen. Fobi har man mot spindlar, ormar, människor mm – inte mot världsåskådningar. [...]

Vid denna vägs ände står i dag ärkebiskopen i Canterbury, Rowan Williams, med sitt uttalande om att England (upplysningens egentliga hemland) inte har någon annan väg att gå än att införa sharialagar för den stora, muslimska minoriteten.
Trycket från flera av de stora, muslimska organisationerna i England är så pass starkt, menade han. När jag 'ältar kulturrelativismen' är det inte för att göra gemensam sak med 'högern', som Linton skriver, utan för att jag är rädd för att den, indirekt, bäddar för extremhögern.
I DN (14/1) skriver Lena Andersson om att cirka 70 000 personer i Sverige mellan 16 och 25 lever i en situation där hedersförtrycket är reellt.
I sin 'Kampen om islam' beskriver den franske islamologen Gilles Kepel en kamp han menar avgörs i Europas förorter och som Nalin Pekgul apostroferat i flera inlägg på Newsmill från sin utsiktspunkt i Tensta när hon beskrivit en miljö där religiösa åsiktspoliser trakasserar kvinnor och tjejer för att dessa inte klär sig 'rätt'. I arbetet att komma tillrätta med sådana förhållanden litar jag dock mer på Diderot, Pippi Långstrump och en muslimsk upplysningsrebell som den lesbiska Irshad Manji än på Tariq Ramadan och en kulturrelativistisk vänster som verkar ha fastnat innanför tullarna och fått fel på kompassen. Men framför allt dialog, alltså. Inte kortslutning av det offentliga samtalet."

Ekelund skriver: "När jag 'ältar kulturrelativismen' är det inte för att göra gemensam sak med 'högern', som Linton skriver, utan för att jag är rädd för att den, indirekt, bäddar för extremhögern."

Men Ekelund förklarar inte varför kulturrelativismen bäddar för "extremhögern". Jag får gissa. Kan det bero på att kulturrelativismen tycker att alla kulturer, även islams, är lika goda? Och att "extremhögern" har insett att så icke är fallet? Och att vanligt folk inser att "extremhögern" har rätt?

Bo Rothstein: (Vänstern måste rannsaka sig själv) uttrycker det såhär:

"Beröringsskräcken att på något sätt förknippas med rasism och främlingsfientlighet har gjort att vänstern valt att blunda för de faktiskt existerande problem som människor ser i sin vardag och som dessvärre driver en del av dem in i högerextremismens famn."

Vanligt folk vill inte att deras länder ska anpassas till muslimernas kultur. Islamismen är av ondo. Fler och fler inser detta. Därför växer de invandringskritiska partierna i Europa.

Fredrik Ekelunds läsvärda artikel från 2006: Etniska svenskar föraktas.
Den skrev jag om 2009: Föraktet för svenskarna. Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Antisemitismen i Malmö - en frukt av muslimers vrede

Författaren Fredrik Ekelund är kritisk till SD. Trots det är han ovanligt klarsynt. Han skriver på sina "Blandade tankar" om hur de politiskt korrekta lägger locket på och inte törs tala om hur det verkligen är:

"Politisk korrekthet. På en middag för snart två år sen säger en vän, vars mor överlevt Auschwitz och fortfarande är i livet, att han kanske ”tänker rösta på Sverigedemokraterna”. Vi som sitter vid bordet håller på att sätta maten i vrångstrupen. Jag tror inte – men vet inte – om han verkligen gjorde det men med det han sa, satte han fingret på en av det moderna Malmös varbölder: antisemitismen och vilka som ligger bakom den. [...]

 Och då kommer vi till pudelns kärna – och min väns uttalande i början av denna text – ty antisemitismen i Malmö idag är inte i första hand ett resultat av högerextremism utan en frukt av unga, arga muslimers vrede. Detta vet alla i Malmö, varenda politiker. Men ingen säger det offentligt ty eftersom de i det här fallet ansvariga tillhör en minoritetsgrupp, är öppen kritik otänkbar. Invandrare och muslimer är per definition offer och kan därför aldrig, enligt den logiken, vara förövare. Så träder den politiska korrektheten in och lägger sig som ett lock över det hela, ett skydd mot sanningen. Alla vet hur situationen ser ut men ingen talar om den med verkliga ord."

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Föraktet för svenskarna

Fredrik Ekelund skriver bra om svenskfientligheten, i Sydsvenskan 4 okt 2006: Etniska svenskar föraktas:

"Varför har det blivit tabu att tala om och debattera föraktet för etniska svenskar och svensk kultur? Varför är det " fel" att oroa sig för islams utbredning - bara på Rosengård finns sju källarmoskéer där extrem islamism predikas; islam är ju faktiskt inte kebab och falafel utan en religion intimt förknippad med politik, en religion som inte gått igenom upplysningens stålbad och där vissa saker tycks oförenliga med grundläggande västerländska värden, som jämlikheten mellan könen till exempel?

Den arbetarrörelse som byggde Landskrona och Malmö hölls samman ideologiskt av en gemensam skötsamhetskultur, är det då fel att kräva av de nya svenskarna just detta? Har inte alla människor, oavsett om man är " svensk" eller "invandrare" ett personligt ansvar för vad de gör? Varför skall vi acceptera det utbredda epitetet "hora" så fort en tjej lever livet med dans, diskotek, killar och fotboll? Varför ska vi stå ut med det sorgligt utbredda "Knulla din mamma!" under fotbollsmatcher, på skolgårdar eller gator och torg så fort friktion uppstår? [...]

Det är inga "fascister" och "monster" som lyft sd i Malmö och Landskrona. Det är till stor utsträckning vanlig, strävsam arbetarklass som fått nog, eller "fått nock", för att säga det på ren malmöitiska, av integrationens baksida, den som aldrig debatteras på kultursidorna. Tar vi inte denna oro på allvar utan låtsas som att gängen inte finns (Kadhammar), att det är löjligt att oroa sig för islam (Svenning) eller bara tittar på situationen från ett sociologiskt von oben-perspektiv (Fryklund) - då kan Sverigedemokraterna redan nu inteckna ännu fler mandat i nästa val, både kommunalt och i riksdagen."

Visst har Ekelund rätt. Invandrarnas fientlighet mot svenskarna är tabu. När invandrare begår brott mot svenskar döljer man fortfarande deras bakgrund. Finns det något parti som tar dessa frågor på allvar, förutom Sverigedemokraterna?

Läs även andra bloggares åsikter om svenskfientlighet, Fredrik Ekelund, Sverigedemokraterna
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!