Invandrare för minskad invandring

En invandrare vill ha en minskad invandring (på Newsmill):

Yariv Helldén:

De senaste månaderna har vi sett hur flera toppolitiker bl.a. Angela Merkel och David Cameron har fördömt multikulturen och har dragit in bidrag från organisationer vars verksamhet går starkt emot de västerländska värderingarna. Men samtidigt i Sverige när vi har en hög andel arbetslösa så fortsätter våra politiker likt en struts med huvudet under sanden att ducka för problematiken kring dagens massinvandring och mångkultur. Hur ska vi kunna minska arbetslösheten när vi fortsätter ha en hög invandring? Det leder bara till en högre grad av arbetslöshet och en ökad konkurrens mellan arbetslösa som redan bor här på ena sidan och nyanlända flyktingar och arbetskraftsinvandrare på andra. Hur kan man då hävda att denna politik skapar arbete när det är en mycket högre andel arbetslösa i områden med en hög andel invandrare?
Det finns flera faktorer som avgör hur snabbt nyanlända får jobb och kommer ut i det svenska samhället. Ett av de viktigaste är dock språket och umgänge, men som det ser ut idag så kommer väldigt många invandrare hit från samma länder och bosätter sig där andra landsmän redan bor vilket resulterar i att det aldrig skapas något behov för dem att lära sig svenska och söka sig ut från sina egna områden. Resultatet av detta blir ett grupperat samhälle där människor som har bott här hela sina liv känner mer tillhörighet till sina föräldrars hemländer än vad de känner för Sverige. Man kan därför verkligen undra vilka av riksdagspartierna egentligen står för en politik som skapar ett verkligt "vi och dom".

Hur ska vi kunna öka tryggheten runt om i landet när vi genom denna splittringspolitik fortsätter att leva i ett uppdelat samhälle där olika kulturer lever mestadels isolerat från den svenska kulturen?
Frågorna är många och för en del människor är lösningen självklar att minskad invandring kommer att leda till att vi kan fokusera resurserna på våra egna medborgare istället för att hjälpa världen på ett icke effektivt sätt, vilket dagens invandringspolitik är. Istället för att ha dessa enorma kostnader i form av ökad brottslighet, minskad välfärd m.m. så skulle man kunna satsa pengarna på närområden i konfliktländer. Eftersom det trots allt där de flesta av världens flyktingar lever och därför kommer man att lyckas hjälpa många fler.
För nuvarande så fortsätter regeringen och oppositionen att presentera lösningar som bygger på allt annat än minskad invandring. Det kan bland annat handla om att man ska satsa mer pengar i invandrartäta kommuner. Då kan man fråga sig: Om man nu vill minska problemen i dessa kommuner och hjälpa invandrare, är det inte bättre att minska invandringen rejält tills man har hittat en lösning som fungerar? Men inte ens det har man tittat igenom.
Många som glädjer sig åt den "generösa" invandringspolitiken lägger fram argument som att "Svenskar emigrerade till Amerika en gång i tiden" och på grund av det anser sig då ha rätten att ge bort vår välfärd till förmån för ett Sverige utan gränser. Skillnaden är dock bara att USA behövde invandrare på den tiden till skillnad från dagens Sverige och dessutom så är det bara en liten bråkdel av alla som söker asyl eller arbete i USA som får tillstånd att stanna.
En politiker som målar upp Sverige som ett "nybyggarland" och jämför med USA är Centerpartiets ledare Maud Olofsson. Frågan man kan ställa sig då är: fick amerikasvenskarna betald AFI(Motsvarighet till SFI), bidrag, arbetslotsar, gratis boende, gratis utbildning, gratis sjukvård, miljarder satsade på olika antidiskrimineringsåtgärder etc. Allt detta måste Sveriges skattebetalare stå för när det kommer människor utifrån som vill bosätta sig här, till skillnad från i USA där ingen drabbas av de höga kostnaderna förutom personens anhöriga som betalar för denne. Trots denna vitala skillnad där USA har en fördel i form av lägre kostnader per invandrare så tar man bara emot en tredjedel så många per capita som vi i Sverige tar emot, och ändå anser man sig ha nått gränsen för vad landet klarar av.
I USA är det även så att man anställer bara Amerikanska medborgare så länge man inte anser att det finns brist på motsvarande kompetens inom landet. Precis som de flesta länder i världen så värdesätter man helt enkelt det egna landets medborgares välbefinnande över en hög invandring som inte hjälper i närheten av så många som man skulle kunna hjälpa om man satsade pengar på flyktingar som lever i närområden av krig. Det är trots allt varje enskilt lands uppgift att skapa en god, hållbar och rättssäker tillvaro för sina medborgare.
Medans våra medier och de flesta av partierna fortsätter att förneka misslyckandet med mångkulturen så har fler och fler länder insett att den har misslyckats och detta har gjorts trots att de har haft en förhållandevis mycket lägre grad av invandring än vad vi har haft.
Därför anser jag att detta tillvägagångssätt skulle passa bra även här i Sverige eftersom vi behöver minska arbetslösheten och inte importera ännu fler arbetslösa i hopp om att de ska få jobb som inte finns. Vad är poängen att ha länder om de inte handlar för sin egen befolknings bästa? Det betyder inte att andra medborgare är mindre värda, för på vilket sätt visar vi att de är lika värda genom att hjälpa mindre än en promille av ett lands flyktingar när vi istället kan hjälpa många fler på plats.
Eller handlar denna politik möjligtvis om något helt annat än att hjälpa människor?


1 kommentar:

  1. Jag ställer mig liknade frågor - och det blir komplexa svar. Traditionen som skapar den kollektiva självbilden är en viktig del i hur det blivit. Sverige kohandlade sig ur andra världskriget trots att beredskapen var god. I Sverige representerar invandringen humanism och det kristna budskapet i dess praktik. Är du kritisk till invandringen på olika punkter så säger det att du är emot detta. Europas mörka historia med förtryck och utrensningar förstärker en önskan om att det goda ska fördriva det onda för gott från nationen. De motsättningar som finns är de ondas och inskränkthetens utryck och i Sverige är det närmast Sd som representerar detta grymma och omänskliga. Att var alltför kritisk får personliga negativa konsekvenser då det är utryck för negativa sidor hos mänskligheten. Den största delen av Sveriges befolkning tycker att vi ska hjälpa andra människor ur lidande och har utformat det arbetssätt som vi har idag. De missräkningar som det blivit är små jämfört med att man minskat lidandet och visat den goda sidan av människan är en uppfattning. Är det naivt? Det måste vi som individer ta ställning till. Det är i internationella jämförelser en ytterlighets praktik och som alltid så föder en sådan starka reaktioner och det är de vi ser komma till utryck idag. Polarisering mellan förnuft och känsla sa någon. I vart fall är det intressant följa detta.

    SvaraRadera