Här berättar Alva Myrdal själv om sin vision om dagis, som hon kallar "storbarnkammare". Jag ryser. Våra djur har ett skydd för den viktiga anknytningstiden hos sin mor. Våra barn har inget sådant skydd. Barnen behandlas sämre än djur. Vi vet att hundvalpar och kattungar inte ska tas bort från sin mor för tidigt, för det skadar dem. Men vi visar inte samma hänsyn till våra barn. Hur kunde det bli så vansinnigt?
Först Alva (1935) och sen sången "Nobody's Child".
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!
3 kommentarer:
Idén som sådan med storbarnkammare i VARJE hyreshus - var väl ej så tokig i o f s - med den tidens ögon sett.
Men av det har det ju blivit något helt annat. Idag MÅSTE mammorna jobba åt hållet heltid - för att familjens ekonomi skall gå ihop.
Det innebär ju i sig att barnen skall släpas till dagis, förskola eller annat i arla morgonstund (oftast förenat med lååånga transporter) - och sen hämtas efter ca 10 timmars separation mellan föräldrar och barn - och fem dagar av veckans sju.
Det innebär ju per automatik att det mera än en samhälls-institution än föräldrarna - som i dags dato i Sverige fostrar barnen. Snacka om ett perfekt Kallocain-samhälle/stat.
Så inget konstigt alls - att den svenska modellen är bäst i världen på att TVINGA barnen ifrån föräldrarna, tyvärr tyvärr... :cry:
Håller helt med!Anknytningstiden är minst 3-4 år. Inget parti vågar ge dagiskostnaden i ersättning till föräldrarna under den tiden. Det socialistiska dagistvånget har anammats av de borgerliga.
Fy fan så vidrigt rent ut sagt! Alva Myrdal är verkligen otäck här. "En särskilt glad och munter människotyp". Minns denna intervju mycket väl och intrycket består!/Femman
Skicka en kommentar