lördag 30 augusti 2008

Kultursmitta gör unga muslimer brottsliga?

Svensk kultursmitta gör unga muslimer brottsliga?

Muslimerna ställer krav på Sverige.

Från Sveriges Muslimska förbund, Mahmoud Aldebe, kommer denna upplysande artikel med rubriken: "Det [!] glömda minoriteten".

Där får vi veta att av Sveriges ca 470 000 muslimer vill ca 15 procent ta avstånd från islam och leva som svenskar. Resten, 85 procent, ställer krav på att Sverige och svenskarna ska anpassa sig till deras önskemål. De har ingen tanke på att ta seden dit de kommer.

Dels har man krav på "särlagstiftning" och dels kräver man att bli behandlade som de infödda svenskarna. Det är ju oförenliga krav. Men det bekymrar dem inte.

Man menar att problemen mellan svenskarna och muslimerna beror på att svenskarna inte förstår skillnaden mellan den kristna religionen som är "individualiserad" och islam där "religionens kollektiva yttringar" är viktigast. Islam är "ett sätt att leva" snarare än ett trossystem.

Muslimerna kräver "rättelse av svenska familjerätten för att anpassa den (till) islam".

De mer än 185 lokala islamska församlingarna önskar "en moské i varje stad". Vidare kräver man en kvinnokväll rspektive en manskväll i simhallarna, betald ledighet på muslimska högtider, ledighet för fredagsbönen, halalslakt, egna begravningsplatser och imamutbildning.

"Det största problemet som muslimer står inför är majoritetsbefolkningens synsätt. Samhället gör sig ständigt skyldig till assimilerings försök av landets invandrare."

"Det största problemet i integrationspolitiken är att andra generationens barn och ungdomar inte finner sig till rätta i vardagslivet. Detta ses vara uttryck för negativ svensk kulurpåverkan som smittat av sig på de unga."

Visar inte detta att de flesta muslimer vill skydda sig från negativ påverkan från den, som de anser, dekadenta västerländska kulturen, som dessutom smittar deras ungdomar med brottslighet? Integration blir därmed omöjlig. Mångkulturen blir även den omöjlig, när skillnaderna mellan kulturerna är alltför stora. Det bildas istället skilda enklaver av monokulturer, såsom vi redan nu ser i våra storstäder.

Sverige går mot islamisering, sharialagar och svenska folkets undergång.

Därför måste vi säga stopp nu.

lördag 23 augusti 2008

Sharia gott och bra?

En video från MUF. Naiviteten svämmar över hos muf-killen, Niklas Wykman. Den unga muslimflickan säger att Sverige är långt ifrån ett muslimskt samhälle. Sharialagar ska införas först när muslimerna i Sverige är i majoritet.

Och sen kommer det: Sharia syftar till ett gott och bra samhälle!

Hugga händer av tjuvar, offentliga hängningar, steningar, halshuggningar ger ett gott samhälle? Varför är de som flytt från islam dödshotade? Är skräck och terror något bra?

Dödshot är inget gulligt, Niklas Wykman! Europa utplånar sig självt genom sin idiotiska tolerans för de intoleranta.

Men den unge, naive mufaren bara myser. Hur är det möjligt? Vet han ingenting?

torsdag 21 augusti 2008

Guldmedalj till Mona Sahlin

Ett glädjande besked till Mona Sahlin: Hon har fått Tankesmedjan Feminix`s Guldmedalj för Rekord I Svenskt Självförakt, RISS!

Priset får hon för sitt, över hela världen berömda, uttalande på ett Euroturk-möte.

“Jag tror att det lite är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.”

Feminix kan stolt meddela att även hon är en äkta Självföraktande Svensk.

måndag 18 augusti 2008

Ge yttrandefrihet till kritiker

Yttrandefrihet för Wafa Sultan!

Skrivetav Monica 17 augusti 2008, klockan 16:02

Tillåt Wafa Sultan tala här på Aftonbladets blogg!

Nyckelord:yttrandefrihet | wafa | sultan | censur


Sparar denna kopia här - om den skulle försvinna på Aftonbladets blogg

Kan en svensk förstå islam?

Muslimerna kommer snarare att påverka andra, än att bli påverkade av andra, och deras religion kommer att sprida sig mycket långt, om de engagerar sig och motstår frestelsen att assimileras. Det är faktiskt en stor utmaning, som bara sanna troende kan klara av. Må Allah den Allsmäktige göra muslimerna till levande exempel på deras tro inför resten av mänskligheten. Då, och endast då, sprids det Islamska budskapet om fred och barmhärtighet, dvs. Islam.

Detta är hämtat från Konvertitsguiden.

onsdag 13 augusti 2008

Svenska straff - ett hån mot offren

På Dick Erixons utmärkta blogg, läs HÄR
påminns vi om SVT Debatt från 17 april 2008, som handlade om brott och straff efter det hemska mordet på Engla. Där fanns en man, skådespelaren och regissören Jan Jönsson, som för mig representerar de milda, ursäktande "straffen" för mord, som blivit regel i dagens Sverige. Han tycktes vara nära tårarna i medlidande med mördarna, men hade inga känslor alls för offren. Han vädjade om "förlåtelse" för mördarna. Föräldrarna som fått sina barn mördade skulle ta kontakt med mördarna och förlåta dem, tyckte han. Att tycka synd om brottslingarna och se dem som oansvariga för sina hemska brott, tycks vara en regel för alla i vårt s.k. rättssystem. Straffen för våld och mord är helt enkelt ett hån mot alla offer.

Videon är inte själva debatten, utan eftersnacket, men ändå intressant.


söndag 10 augusti 2008

Islamisk fara - en varning från Winston S. Churchill

England sänder sina finaste och modigaste unga män, att riskera sina liv, för att jaga bort talibanerna från Afganistan. Men vem försvarar vårt hemland under tiden?

En färsk polisrapport klargör, att här i England har Deobandi, samma islamiska sekt som fostrat talibanerna i Afganistan, lyckats ta över fler än 600 av Englands 1 350 moskéer. Dessutom kontrollerar de 17 av Englands 26 islamiska skolor och de utbildar 80 procent av Englands hemmautbildade islamiska imamer.

Det är en lustig gammal värld, som Margaret Thatcher sade. Förutom att detta inte är något att skratta åt. Inte på 70 år har det funnits ett större hot mot vår inre säkerhet, mot vårt fria samhälle och mot vår demokrati, än det som nu kommer från detta huggormsbo mitt ibland oss. Den Deobandiska ultrakonservativa sekten förbjuder musik, konst, television och fotboll, och kräver dessutom att kvinnorna klär sig med heltäckande slöjor.

Enligt Lancashire Moskéråd har Deobandi nu tagit kontrollen över 59 av 75 moskéer i Lancashire. Samtidigt som inte alla Deobandis är extremister, avser ändå det ledande prästerskapet att radikalisera Englands muslimska ungdom, och mobilisera dem emot samhället och mot den frihet, som vi håller så kär.

När ska regeringen vakna upp och se detta dödliga hot, som om det inte genast motarbetas hotar att leda till stridigheter och blodspillan på Englands gator, i en grad som vida överträffar det vi sett av bombningar under senare år?

Varför är Gordon Brown och David Cameron, ja hela vår politiska klass, så bedövande tyst om detta, det mest påträngande problem som utmanar dagens England? Vem ska hjälpa den moderata majoriteten av muslimer att upprätthålla kontrollen över sina moskéer? Vem ska skydda hemlandet?

Winston S. Churchill (insändare från 2007, översättning Feminix)


Chuchills sonson skriver detta. Honom måste vi väl ta på allvar, eller hur? England är illa ute. Det är också Sverige.

Islamic danger by Winston S. Churchill

Detta hittade jag på en engelsk blogg:Telegraph.co.uk


Islamist danger

Sir Britain sends some of the finest and most courageous of their generation to risk their lives and spill their blood chasing the Taliban out of Afghanistan. But who, meanwhile, is guarding our homeland?

A recent police report makes clear that, back here in Britain the Deobandi the very same Islamist sect responsible for spawning the Taliban in Afghanistan has succeeded in taking over more than 600 of Britain's 1,350 mosques. In addition, it controls 17 of Britain's 26 Islamic seminaries and produces 80 per cent of Britain's home-trained Islamic clerics.

It's a funny old world, as Margaret Thatcher once famously remarked. Except that this is no laughing matter. Not for 70 years has there been a more clear or present danger to our internal security, to our free society and to our democracy, than that posed by this vipers' nest in our midst. The Deobandi, an ultra- conservative sect, outlaws music, art, television and football, and also demands the entire concealment of women.

According to the Lancashire Council of Mosques, the Deobandi has now taken control of 59 out of 75 mosques in the old Lancashire mill towns of Oldham, Preston, Bury, Blackburn and Burnley. While not all Deobandis are extremist, leading preachers of this sect aim to radicalise the Islamic youth of Britain, and to mobilise them against our society and the freedoms we hold so dear.

When will the Government wake up to this mortal threat which if not swiftly dealt with threatens to bring strife and bloodshed to the streets of Britain on a scale far exceeding anything seen in the bombings of recent years?

Why are Gordon Brown and David Cameron, indeed our entire political class, so deafeningly silent on this, the most pressing matter confronting Britain today? Who will help the moderate majority of Muslims maintain control of their mosques? Who will safeguard the homeland?

Winston S. Churchill, London SW1

torsdag 7 augusti 2008

Den förbjudna debatten

Jag har hämtat detta från Feminix´s Tankesmedja:

Den förbjudna debatten

Detta är min fria översättning av ledaren i Jyllands-Posten, 2008-08-02. Det är av intresse att se hur lika det är i Danmark och i Sverige.

Hur skulle frågan lyda?

Varför blev befolkningen aldrig tillfrågad om invandringspolitiken?

Om det hade blivit folkomröstning 1983, med den bristfälliga informationsunderlag som då fanns, skulle utlänningslagen nog blivit godtagen av folket.

Men en folkomröstning kräver en fri och upplysande debatt, så att folket vet vad det röstar om. Men denna upplysning fick inte folket.

All kritik undertycktes av politikerna. Kritik mot invandringen kallades rasism, diskriminering, främlingshat och liknade.

De negativa konsekvenskerna blev efterhand uppenbara, men debatten var fortfarande tabubelagd. Cyniska människosmugglare fann snabbt att det fanns stora pengar att hämta i att locka mer eller mindre verkliga flyktingar till det stora nordiska smörgåsbordet. Befolkningens tålamod sattes på prov genom att högröstade flyktingar krävde ännu fler delikatesser på smörgåsbordet. Men debatten var förbjuden och kallades rasism.

Medborgarskap utdelades i tusentals utan krav men med löfte om livslång statsfinansierad försörjning.

En undersökning som visade att över 30 procent av befolkningen, vid nästa sekelskifte, skulle vara invandre och deras barn, väckte politikernas vrede och professorn kallades främlingsfientlig.

Kriminaliteten bland invandrarna ökade snabbt, men det var förbjudet att skriva att invandrare var brottsliga, fast de faktiskt var det. Jyllands-Posten blev fälld i Pressnämnden, för att ha skrivit att två våldsdömda somalier var - somalier.

Frågan kvarstår vad som är den egentliga orsaken till detta politiska tabu att beröra dessa monumentala problem.

Journalisten Claes Kastholm Hansen påpekar att danskarna fått betala dyrt för det dåliga samvetet efter andra världskriget. Det som då skedde var så förfärligt att det blev omöjligt att diskutera invandringen.

Dåvarande justitieminister Erik Ninn-Hansen förlorade ministerposten och fick en fängelsedom för sin självständiga flyktingpolitik.

Tidigare folketingsmedlem Margrete Auken visar att hon inte fattat allvaret. Om en folkomröstning säger hon: “Det skulle bli en motbjudande debatt liknande antisemitism”.

Politikerna törs inte säga sanningen. De fruktar debatten.

Frågan är vad som diskuterades bakom stängda dörrar i EU i början av 1980-talet och som ledde till att samtliga länder började ta in mängder av invandrare. Så länge politikerna tiger om detta kommer vi att undra och gissa.